Henry Bronett bad mig nämna tre böcker jag läst, sådana som ”alltid” är med mig. En inte helt lätt bloggutmaning. Det handlar ju inte om att lista de
bästa böcker man läst.
Den första boken på listan var given. Den är den bok som av någon anledning gjort allra störst intryck på mig. Kanske för att jag läste den i unga år och kunde relatera till huvudpersonen. Övriga två var inte lika gjutna, men tillhör dem som stannat kvar på senare år. Det är ju så vårt minne fungerar: vi minns bäst det första och det sista av något. Däremellan är det ofta utsuddat.
1. Judiths teater av Inger Alfvén
2.
Zahiren av Paulo Coelho (som jag skrivit om
här)
3. Vindens skugga av Carlos Ruiz Zafón
Meningen var nog att lista skönlitteratur (?). Men ”off the record” måste jag också nämna en fackbok som verkligen gjort skillnad för mig:
Konsten att leda sig själv av Randi B Noyes (läs mer
här och
här)
Fast egentligen borde
Edith Södergrans och
Karin Boyes samlade dikter komma överst på min lista. Alltsedan tonåren har jag alltid burit med mig dem. Flera av diktverserna kan jag till och med citera utantill, till exempel den jag citerar
här.
Skickar utmaningen vidare till
Anta den om ni har lust!