Ett rockband i vardagsrummet

Sonen har varit hemma från skolan två dagar, förkyld och hostig. Jag och Mr C har jobbat lite omlott för att jag ska hinna med som planerat.

Väl hemkommen från jobbet i kväll klockan åtta, möts jag av ett halvt rockband i vardagsrummet. Sonen på trummor och Mr C på elgitarr - framför teven. För det är inte på riktigt, bara en virtuell verklighet. Mr C förverkligade pojkdrömmen och gick och köpte Guitar Hero World Tour. Detta efter att ha fått blodad tand av sonens julklapp, Guitar Hero III, som dock "bara" består av en elgitarr.



Tur han har en förstående sambo, som gärna upplåter vardagsrummet till skrymmande trumset och elgitarrer. Och som inte är slav under några teveserier mer än Let's Dance. Lyckan som lyser ur ögonen på dem är värt allt oväsen också, jag lovar.

Ska jag vara ärlig tycker jag själv det är riktigt kul. Till helgen när dottern kommer blir vi ett helt rockband inklusive bas och sång. Vilket ös det ska bli! :)

Åldersnoja?

Om jag händelsevis skulle ha förträngt att jag närmar mig medelåldersstrecket med en rasande fart, ser den direktadresserade reklamen till att påminna mig - om och om igen.

Men om de tror att de får mig som kund genom fraser som ”För alla kvinnor 40+” innan jag faktiskt ens fyllt fyrtio, så har de räknat fel. Jag fattar tvärtom genast motvilja mot deras erbjudande.

Nä, det vore betydligt smartare att använda sig av budskap som förstärker illusionen av att jag fortfarande är i 30-årsåldern.

Bara ett litet tips till alla er reklammakare därute.

Kärlek och lycka med hjälp av piller och sprej

Tycker du att livet känns tungt just nu? Inte så konstigt. Dagen idag, den 19 januari 2009, är nämligen den mest deprimerande genom tiderna, enligt psykologen Cliff Arnall. Hans egen matematiska formel pekar ut denna dagen som ”Blue Monday”.

Anledningen? Vintervädret, bleknande minnen av julledigheten, krediträkningar från julhandeln, brutna nyårslöften, rädsla att förlora jobbet, stigande skulder och kollapsade huspriser kan göra det här till ett tufft år för många, menar han. Måndagen anses dessutom vara den värsta dagen i veckan, eftersom man då i regel har hela arbetsveckan framför sig.

Men håll ut! I framtiden ska vi slippa sådana deppiga dagar. Läkemedelsbranschen är i full färd med att framställa en ny sorts piller som ska skapa lyckokänsla hos friska människor. Meningen är att vi alla ska vara lyckliga, smarta och få ett bättre liv. Problemet blir väl möjligen hur vi ska fatta att vi är lyckliga om vi aldrig är olyckliga?

I Australien experimenterar man med hormonsprayer som kan framkalla kärleksrus:
”Läkemedel som manipulerar kärlekens kemiska budbärare i hjärnan behöver inte vara långt borta”, skriver Larry Young i Nature. ”Blockera dopaminsystemet och oönskad passion kan släckas ut. Höj halterna av oxytocin och kärleken kan blomstra på nytt.”

Men 99-åriga Elisabeth blev förälskad helt utan sprej - i 69-årige Pelle.
”Lammkött, javisst - det är inte alla som har sån tur som jag”, skrattar Elisabeth.

Bevisligen finns det hopp om kärlek och lycka utan piller eller sprej. Även om det tar lite längre tid.

[Andra bloggar om psykologi, lycka, kärlek] [Andra intressanta blogginlägg]

Lars Lerin och ljuset

Efter tips från Baxter, kastade vi oss idag med 47:ans buss ut till Waldemarsudde för att bese konstnären Lars Lerins verk denna sista dag av hans retrospektiva utställning.

Vi häpnade över folkmassan där utanför. Utställningen har trots allt pågått i tre månader. Ändå fick man köa ett bra tag för att överhuvud taget komma in i byggnaden, därefter ytterligare en stund i biljettkön.

Väl på plats framför hans stora målningar förstod vi. Jag kan inte tänka mig en enda människa som inte måste kapitulera inför Lars storhet. Som inte faller pladask för hans nästan smärtsamt vackra akvareller, där ljuset hela tiden är det centrala. Oavsett om det handlar om ett ensamt hus i mörkret belyst av en ljuskägla, om en strand invid Ganges där ett Skagenliknande ljus flödar, eller om solljuset som bryter fram genom mörka moln över Lofoten.

Stackars ni som missat denna utställning!

Om Lars Lerin: Lars föddes 1954 i Värmland, är öppet homosexuell och har tagit sig ur en lång mörk period av sprit- och tablettmissbruk. Läs mer i intervjuer i SvD, Värmlands Folkblad och DN.

Lars Lerins konsthall i Laxholmen >>

[Andra bloggar om lars lerin, konst, kultur]

Filmerna som stannar kvar

Det har blivit mycket film på sistone. Men om jag ska göra en tillbakablick över de filmer jag sett under 2008 är det egentligen bara ett tiotal som jag verkligen vill rekommendera. Som stannar kvar, plockas fram och reflekteras över.

Få av dessa är amerikanska, som i mitt tycke ofta är överreklamerade, pompösa, tillrättalagda och ytliga och sällan väcker mitt intresse ordentligt. Nej, mitt hjärta klappar för europeisk film. Och då särskilt danska, franska och spanska sådana. Även tyskarna har producerat en del bra filmer på senare år, medan svenskarna helt verkar ha kommit av sig.

Här nedan delar jag med mig av de bästa filmerna jag sett det senaste året. Alla får betyg 4,5-5 av mig.
...

Barnhemmet (El Orfanato, 2007)
Spansk kuslig rysare om kvinnan som köper barnhemshuset där hon själv växte upp, för att öppna ett hem för handikappade barn. Plötsligt försvinner hennes egen adoptivson spårlöst...
IMDb kritiker.se

Brokeback Mountain (2005)
Ang Lees mästerverk om två cowboysars förbjudna homosexuella kärlek. Med den numera avlidne Heath Ledger och storslagna naturscener.
IMDb kritiker.se

Låt den rätte komma in (2008)
Vacker och annorlunda svensk vampyrfilm, som jag skrivit mer om här.
IMDb kritker.se

Älskade hundar (Amores perros, 2000)
Mexikansk film där tre tragiska livsöden vävs samman genom en bilolycka och kärleken till hundar. Av samma regissör som filmen Babel.
IMDb kritiker.se

Gosskören (Les Choristes, 2004)
Underbar fransk film som utspelar sig i sträng internatskolemiljö.
IMDb kritiker.se

Konsten att gråta i kör (2006)
Danskt svart familjedrama à la ”Festen”, om en absurt dysfunktionell familj på södra Jyllands landsbygd i början av 70-talet.
IMDb kritiker.se

Little Miss Sunshine (2006)
Knasig dramakomedi om den lilla tjejen som vill vinna en skönhetstävling och om strapatserna när hon drar med sig familjen i en folkabuss genom USA.
IMDb kritiker.se

Fjärilen i glaskupan (Le scaphandre et le papillon, 2007)
Den sanna historien om den franske Elle-redaktören som blev totalförlamad efter en stroke. Tänkvärd med spännande filmfoto.
IMDb kritiker.se

Polisorkestern som kom bort (Bikur Ha-Tizmoret, 2007)
Varmt humoristisk israelisk film om en egyptisk polisorkester som förirrar sig i en israelisk förort på sin väg till en konsert.
IMDb kritiker.se

Min son (Mon fils à moi, 2006)
Franskbelgiskt drama om en mor som är fanatiskt överbeskyddande och kontrollerande mot sin 11-årige son och de konsekvenser detta får. Bra skådespel av Nathalie Baye.
IMDb kritiker.se

No Country for Old Men (2007)
Bröderna Coens kritikerrosade västernthriller kommer att bli en klassiker.
IMDb kritiker.se

Experimentet (Das Experiment, 2001)
Tyskt drama baserat på det ökända psykologiska experimentet i Stanfordfängelset 1971. Skrämmande om den mänskliga naturen.
IMDb

...

Andra filmer som förtjänar att nämnas är Dansen, Control, Drakflygaren och Försoning, vilka får betyget 4 av mig.

Här listar ansedda Sight & Sound 2008 års 10 bästa filmer, baserat på 50 tunga filmkritikers recensioner.

Och här hittar ni min lista över några favoritfilmer genom åren.

Dela gärna med dig av dina filmtips!

[Andra bloggar om film, filmtips, recensioner, kultur]

Fredagslycka

Just nu är jag fylld av en svindlande lyckokänsla mest hela tiden.
Det är få förunnat att ha så kul på jobbet att man knappt vill gå hem.

Och väl hemma på fredagskvällen, har sambon fixat med läckert libanesiskt från Beirut Café i Östermalmshallen. Till detta en perfekt avvägd Bourgogne: Couvent des Jacobins, Louis Jacot.

Nu blir det Let's Dance, det enda tv-program jag följer.

Anti smink

Åttaårige sonen meddelade precis att han kommit på vad han önskar sig till nästa födelsedag: Att jag slutar sminka mig.

”Du tror att du blir snyggare när du sminkar dig, men du blir bara fulare!” utbrister han irriterat.

Okej. Hmm... hur tacklar man det? Till saken hör att jag inte ens spacklar mig särskilt mycket, går ofta helt osminkad. Men han har alldeles rätt i att jag inbillar mig att jag ser fräschare ut med lite smink på mig. Jag vill åtminstone täcka över de mörka ringarna under ögonen, pudra till näsan, dra ett eyeliner-streck och lägga på lite mascara på fransarna innan jag visar mig på jobbet. Särskilt nu på vintern när man ser så glåmig ut.

Nej, han får nog vackert finna sig i ännu en legobyggsats i födelsedagspresent. Med tiden anpassar han sig nog till rådande kvinnoideal, han också.

Kritiker.se - en källa att ösa ur

För alla oss som är intresserade av film och musik, finns en förträfflig källa att ösa ur: kritiker.se

Svenska mediers recensioner och betyg finns här samlade på en och samma sajt och man ser ett genomsnittligt betyg för varje film eller platta. Förutom sökfunktioner, kan man hitta filmer och musik via topplistor eller A-Ö arkiv, se trailers och mycket mer.

Möjligen har jag svårt att förstå uppdelningen mellan Film och DVD. Biofilmer släpps ju som bekant på DVD efter ett tag.

Kredd åt Marcus Hansson, som driver sajten på sin fritid. Genom att beställa film och musik via länkarna på sajten stödjer ni hans arbete.

[Andra bloggar om film, musik, kultur, recensioner]

Mirakelsprejen

För övrigt klarade jag mig tyvärr inte från influensan. Däremot fick jag den i en lindrig form tack vare viss immunitet sedan förra året. Mer som en dunderförkylning. Klarade gå till jobbet i torsdags med hjälp av Alvedon och Bafucin, sedan kom febern och snuvan och jag fick stanna hemma i sängen på fredagen.

Hur mycket jag än retar mig på TV4:s alla långa reklamavbrott, så har jag ett av dessa att tacka för att jag nu mår bättre. För just när min näsa rann som värst under Let's Dance-premiären igår kväll, fick jag genom en reklamfilm kännedom om nässprayen Otrivin Comp. Som - hör och häpna - förutom att kurera nästäppa skulle stoppa rinnsnuvan!

Skickade ut en feberfri sambo att skaffa en sådan åt mig idag. Och jodå. Den fungerade som utlovat. Kranen slutade rinna i ett nafs, bara lite kill och svid i näsan kvar. Otroligt!

Sedan fick jag dåligt samvete. Mr C blev helt slut av att ta sig till apoteket, febern hoppade upp igen och han fick gå och lägga sig. Kändes som jag blev bättre på hans bekostnad.

Ann Heberleins kamp mot självmord

Läser i kväll att författaren och etikforskaren Ann Heberlein har försvunnit.

Som av en händelse släpptes idag hennes bok ”Jag vill inte dö, jag vill bara inte leva”.

”En modig och självutlämnande bok om sin manodepressivitet. Och om kampen mot självmord”, skriver DN:s recensent Åsa Beckman. ”Hela tiden är tanken på självmord helt central, hur och när det ska ske.”

Beckman spekulerar därefter i varför Heberlein egentligen väljer att ge ut denna självutlämnande bok, när den riskerar skada hennes familj och fortsatta karriär?

Nu kan vi ana svaret.

Men som Ulrika påpekar: Hennes barn kommer att hata de där pengarna om det är så som boken slutar – att hon tagit livet av sig för att boken ska sälja mer och därmed generera intäkter till hennes moderslösa barn.

Uppdatering kl 01.10: Ann Heberlein hörde sent lördag kväll av sig till sin förläggare efter att ha varit spårlöst försvunnen sedan fredag lunch. Med tanke på bokens slut är det säkert lätt hänt att tro det värsta som anhörig. Jag vill ogärna tro att det handlar om en osmakligt makaber PR-kupp...

[Andra bloggares åsikter om kultur, litteratur, självmord, psykiatri, manodepressivitet, Heberlein]

Influensatider

Stackars Mr C ligger dödssjuk i influensa med skyhög feber, hosta och osannolik huvudvärk.

Själv hoppas jag klara mig, då jag lyckades få både typ A och typ B förra året och man sedan brukar vara immun mot liknande virus i ca 7 år.

Större risk är det kanske för lillkillen, som äntligen kom hem igår kväll med flyg. Han hade värsta influensan 2003, mitt under min statistikkurs på C-nivå. Vi kunde inte gå utanför dörren på tio dagar och jag fick plugga på nätterna för att klara tentan.

För säkerhets skull håller vi Mr C lite isolerad i extrarummet. Han ligger ändå bara och sover, kan inte ens äta.

Som vanligt håller sonens skola och fritids stängt för fortbildning precis efter lovet. Jag försöker jobba hemifrån i mitt nyinredda kontor, medan sonen spelar frenetiskt på sitt julklapps-Guitar Hero. Tur att vi har trådlösa hörlurar.

Drömmar om Medelhavet

Så här mitt i värsta vinterkylan känns det härligt att precis ha bokat en semesterresa till varmare breddgrader. Visserligen inte förrän skolorna slutat i juni. Men nu kan vi alla fyra se fram emot Mallorcas turkosa badvikar, vajande palmer, vindlande serpentinvägar bland olivodlingarna och Palmas pittoreska gamla stad.

Norwegian rear ut flygbiljetter till en massa europeiska resmål. Skynda att fynda du också!

Det är lätt att boka boende på egen hand via nätet och slippa charterställena. Då har man dessutom fördelen att man kan bo på ett par olika ställen under resan. Själv funderar jag på ett par nätter i närheten av Palma och resten vid någon badort. Man kan hyra allt från lägenheter i gamla stan till fincas på landet. Och det bästa av allt är att det blir billigare än charter!

Hyrbil är ett måste, i alla fall ett par dagar, så att man kan ta sig till Mallorcas vackraste platser och stränder.

Om att välja sina strider

Jag fick nyss en kommentar på mitt inlägg om Puckopaketet:
”Man måste också kunna bjuda på sig själv och inte ta åt sig för lilla minsta, man väljer sina strider”

Ja, jag väljer alltid att ta striden när det gäller mina barns bästa. Vi mödrar förvandlas lätt till tigrinnor när det gäller att försvara våra barn. Och ibland behöver man vara deras förlängda arm och ge röst åt deras känslor eller behov.

I det här fallet bidrog min reaktion till att de redan i morgon tillsammans ska besöka en familjeterapeut, som förhoppningsvis kan hjälpa dem att bli bättre på att kommunicera, hantera sina konflikter och ta hänsyn till varandras behov. Detta är något dottern tidigare föreslagit och jag ser det som ett stort steg i rätt riktning att de vill gå henne till mötes. Dessutom hade hon och hennes pappa igår en välbehövlig far-och-dotter-dag och hittade på saker för sig själva.

Jag hoppas och tror med andra ord att det kan komma mycket gott ur att jag valde att ta denna ”strid”. För dem alla tre.

Fotnot: Kommentarsfunktionen på detta och tidigare inlägg i ämnet är nu avstängda, så att vi alla berörda kan lägga energi på annat.

Nu är glada julen slut...

... granen har vi kastat ut.

Och med återstoden av julskinkan har jag improviserat ihop en krämig pastagratäng. Den tänker vi nu avnjuta framför en film av det ”smalare” slaget, tillsammans med ett glas rött.

Till efterrätt smakar det säkert bra med chokladtryffelkakan jag rörde ihop efter vår vackra vinterpromenad i eftermiddags, serverad med gräddvaniljglass och ett glas Amaretto.

Livet är en fest! =)

Inredningsbestyr

Vi hade en fantastisk jul i år med mycket ledighet och båda barnen här hos oss. Men efter några lata barnfria dagar kring nyår, var jag igår tvungen att ta itu med något för att döva mitt dåliga samvete över att inte få någonting nyttigt gjort.

Efter en försiktig början med att röja bland mina pappershögar, övergick jag till att - äntligen - färdigställa hemarbetsplatsen i sovrummet. Där har sett för bedrövligt ut alldeles för länge. Medan sambon kollade NHL-hockey gick jag loss på sovrumsväggen med borr och expanderplugg tills svetten lackade.

Resultatet skänkte en enorm tillfredsställelse. Och som vanligt kan jag i efterhand inte förstå varför jag inte tagit tag i detta tidigare. Hyllor, konsoler och andra små attiraljer inköptes ju för typ ett halvår sedan. Resten hade jag sedan tidigare.



Min kära 20" iMac fick sig ett riktigt lyft tidigare i veckan, då jag formaterade om hårddisken och installerade (sent omsider) senaste systemet Leopard.

Årets första arbetsdag fortsatte kontorsinredandet på jobbet. Vi flyttade nämligen in i huvudkontorets lokaler mitt i city innan jul, så där stod några flyttkartonger och väntade på att bli uppackade.

Efter jobbet mötte jag upp Mr C på tapas och nu vankas en rulle på 47-tummaren.