Efter tips från Baxter, kastade vi oss idag med 47:ans buss ut till Waldemarsudde för att bese konstnären Lars Lerins verk denna sista dag av hans retrospektiva utställning.
Vi häpnade över folkmassan där utanför. Utställningen har trots allt pågått i tre månader. Ändå fick man köa ett bra tag för att överhuvud taget komma in i byggnaden, därefter ytterligare en stund i biljettkön.
Väl på plats framför hans stora målningar förstod vi. Jag kan inte tänka mig en enda människa som inte måste kapitulera inför Lars storhet. Som inte faller pladask för hans nästan smärtsamt vackra akvareller, där ljuset hela tiden är det centrala. Oavsett om det handlar om ett ensamt hus i mörkret belyst av en ljuskägla, om en strand invid Ganges där ett Skagenliknande ljus flödar, eller om solljuset som bryter fram genom mörka moln över Lofoten.Stackars ni som missat denna utställning!
Om Lars Lerin: Lars föddes 1954 i Värmland, är öppet homosexuell och har tagit sig ur en lång mörk period av sprit- och tablettmissbruk. Läs mer i intervjuer i SvD, Värmlands Folkblad och DN.
Lars Lerins konsthall i Laxholmen >>
[Andra bloggar om lars lerin, konst, kultur]
2 kommentarer:
Kul att ni upptäckte Lars Lerin. Han har gett ut närmare ett femtiotal böcker som man kan köpa om man nu inte har en förmögenhet att spendera på original.
Men faktum är att vi stockholmare varit rätt bortskämda med hans utställningar. Edsviks konstsalong hade en väldigt fin utställning förra året och innan "Winterviken" dekade ner sig fullständigt så kunde vi se honom här.
/Peter (också bosatt i hamnen)
Hej Peter!
Tack för intressant info. Vi som inte bott här så länge har tyvärr inte fått uppleva Wintervikens glansdagar. Det låter onekligen spännande att de lyckades få en sån stor konstnär att ställa ut där.
Skicka en kommentar