Gott Nytt År 2009

Vintern är som vackrast iklädd rimfrost och is.
Med denna bild, tagen igår, vill jag önska er alla ett riktigt gott nytt år.

Och så får jag kanske fresta med årets nyårsmeny?

Skagentoast med avocado
Champagne Duval-Leroy 1996

Parmesangratinerad oxfilé med färsk tagliatelli, svamp & morotsband
samt en krämig rosmarin- och vitlökssås med ett stänk konjak.
Domìni Veneti 2005 Amarone della Valpolicella (Tack, mamma!)

Amaretto-panacotta med skogsbär
Espresso och avec - Cognac eller Amaretto

Utegångsförbud

På grund av det jag i förra inlägget tyckte om att min dotter fick en flaska Pucko i julklapp av sin pappa, har hon nu fått utegångsförbud i morgon nyårsafton.

Det visade sig nämligen att pappan och styvmodern roar sig med att följa min blogg, dit de hittat via bekanta. Det blev ett himla liv över inlägget och vips beslutades om att dottern skulle straffas för mina åsikter genom att inte få ta ett steg utanför dörren på självaste nyårsafton. Fast det redan var bestämt att hon skulle få fira med sina vänner.

En ursäkt till dottern hade varit mer på sin plats, tycker jag.


Uppdatering kl 23: Utegångsförbudet hävdes till slut, efter ett par telefonsamtal. Skönt att de tog sitt förnuft till fånga så att dottern kan få fira nyår som tänkt.

Pucko

Tänk dig att du fick en flaska Pucko i julklapp.

Tänk dig vidare att det inte var för att du är speciellt förtjust i just Pucko, utan enbart för att tala om vilket pucko du är.

Föreställ dig sedan att du är en känslig tonåring och att denna julklapp var ifrån din egen pappa.

Skulle du uppskattat den julklappen?

Nä, knappast. Det gjorde nu inte min 15-åriga dotter heller när hon packade upp paketet inför hela den sidan av hennes släkt. Men hennes pappa, styvmor och styvbror tyckte det var skitkul.

Jag skulle också känt mig som en hackkyckling.

Fy fan för oempatiska människor som gör sig roliga på andras bekostnad.


Uppdatering 31/12: Jag fick i efterhand reda på att även dotterns yngre styvbror fick ett Pucko-paket. Något styvmodern tycker rättfärdigar handlingen. Men jag tycker inte att det är någon förmildrande omständighet. Det är lika avskyvärt att kalla sitt barn för pucko oavsett om det drabbar ett eller två barn, biologiska barn eller styvbarn. På julen ska man väl vara snälla och goa mot varandra, ge fina presenter och visa extra mycket kärlek?

På ny post

Jo, jag vet: Det var länge sedan sist. Men precis som jag skrev förra året vid den här tidpunkten, är inga nyheter oftast goda nyheter. Och jag är väl dessutom något av en periodare.

I alla fall kan jag meddela att jag sedan drygt en vecka tillbaka har fullt upp med att sätta mig in i mitt nya jobb som affärsområdesansvarig för vissa HR-tjänster. Min första arbetsdag på nya jobbet fick jag såväl en vacker välkomstbukett som ett gediget introduktionsprogram. Det betyder mycket att känna sig välkommen och att mötas med omtanke!

Innan dess återstod dock ett par tunga veckor på min gamla tjänst som HR-specialist. Det blir aldrig mer något kommunalt bolag för min del, så mycket kan jag säga... Nåväl, nu har jag äntligen sluppit därifrån och kan fokusera på roliga saker!

Idag hade jag ett två och en halv timmas långt möte med min nya chef, där jag presenterade min långa ”önskelista” so far. Som jag sade till henne: Önska kan man alltid, sedan får man se vad man får på julafton. ;)

Mina idéer kring affärsutvecklingen för mitt eftersatta område togs mycket väl emot: Hon var imponerad, som hon sade. Tillsammans spånade vi vidare om hur vi konkret skulle kunna utveckla idéerna till lönsamma tjänster.

Och det är just detta jag saknat så mycket: engagemanget, kreativiteten och teamworket som jag vant mig vid sedan reklambyråtiden! Det är det som ger mig kraft och motivation, som gör det riktigt roligt att gå till jobbet.

Dessutom: en mängd nya kollegor som är som jag. Som jag känner mig närbesläktad med. Som har ambitioner och affärstänk och som man kan ha kul tillsammans med även privat. I fredags blev jag exempelvis kvar på jobbet till framåt åtta. Inte för att jag jobbade över - utan för att vi var fyra tjejer som satt kvar och drack vin och pladdrade!

Att jag är extremt förändringsbenägen visste jag redan. Men idag har jag även insett att det nog är just det som är min grej: att jobba med affärsdrivet förändringsarbete i någon form. Det passar min märkliga kombination av logiskt/analytiskt och kreativt sinnelag, parat med ett extremt driv när jag väl brinner för något och en envishet som ser till att det blir som jag vill.