Har ni tänkt på att vissa människor är totalt omöjliga att resonera med? Logiska argument biter inte. Saker de själva sagt tidigare, har de plötsligt aldrig sagt. Och det de faktiskt säger går liksom inte att bemöta.
Speciellt gäller detta personer med en hög grad av försvarsmekanismen
projicering - det vill säga fenomenet att lägga över sina negativa egenskaper på andra i sin omgivning och på så sätt slippa bearbeta dem utifrån sig själv.
Min exman, tillika min sons pappa, är en riktig expert på projicering. Allt det jag möjligen kunde tycka om honom, går han till personangrepp på
mig om. Det blir till slut skrattretande löjligt, och helt omöjligt att bemöta.
Så till exempel får jag jämt och ständigt höra att
jag är en oansvarig mamma. Men vänta nu: var det inte han som de facto blev dömd för att ha kört grovt rattfull med sonen i bilen?
Eller också anklagar han
mig för att smutskasta honom inför sonen, vilket jag självklart aldrig skulle drömma om. Däremot minns jag hur illa jag for av att höra honom säga nedlåtande saker om sin första fru inför sina barn.
Jag är elak mot alla människor i min omgivning.
Jag låter prestigen styra
. Jag är självupptagen.
Jag är för djävlig som låter sonen vara på fritids på skolloven. Och så vidare i all oändlighet.
En annan som är en mästare på projicering är min pappa. När jag eller min syster som barn råkade möta honom på stan, fick vi allt som oftast höra: "Ni hör ju aldrig av er!" i en anklagande ton. Han slapp på detta sätt ta in att han själv var en urusel pappa, som inte var intresserad av att hålla kontakten med sina egna barn.
Projicerings-proffsen tillhör värsta sortens
energitjuvar med en fenomenal förmåga att få andra att må dåligt. I grunden handlar det om att dessa personer överför sin egen dåliga självkänsla till någon annan. Därigenom stärks deras egon.
De är också jättebra på att skylla allting på alla andra i stället för att ta ansvar för sina egna handlingar. Det gör att man uppfattar dem som ganska omogna.
Mycket kan man säga om mig, men jag är åtminstone pinsamt medveten om mina fel och brister. Jag tycker det är smått läskigt med människor som saknar självinsikt. Eller rättare sagt: som tränger bort den med hjälp av projicering eller någon annan försvarsmekanism.
Nu har visst Alvedonen slutat verka och jag måste ner under täcket igen.
[Andra bloggar om: projicering, projicera, psykologi, försvarsmekanism, resonera, argumentera]
[Andra intressanta blogginlägg]
