Tack för alla omtänksamma kommentarer, julhälsningar och mail!
Det värmer i hjärtat, ska ni veta.
Vissa av er har till och med uttryckt oro över min frånvaro på nätet. Men inga nyheter är som bekant oftast goda nyheter. Jag kan försäkra er om att allt är super-duper med mig: Vi stortrivs i lägenheten, med samboskapet och det fina bostadsområdet intill Mälarens strand.
Sonen har fått en massa nya kompisar och har vuxit i detta att han numera går själv till skolan på morgonen. Själv känner jag mig mycket uppskattad på min nya arbetsplats. Har redan från och med årsskiftet fått ny anställning som HR-specialist (Human Resources) och därmed ett rejält lönelyft.
Just nu finns bara varken tid eller intresse för bloggandet. Ännu vet jag inte riktigt om jag bara tagit en lång paus i bloggandet eller om det är som Dixie skrev i sitt sista inlägg: Att var sak har sin tid. Genom den här bloggen ventilerade jag saker under en period av mitt liv som präglades av svåra beslut och många stora förändringar.
Nu har jag kommit in i en helt ny fas av mitt liv. Och det märkliga är att jag inte saknar någonting av det gamla! (Förutom förstås min dotter, som bor kvar hos sin pappa - åtminstone tills hon har gått ut nian till sommaren. Men vi ses ju ändå någon helg eller vecka i månaden och pratar ofta i telefon.)
När jag väl slagit in på en ny väg,
vänder jag mig inte om.
Aldrig tidigare har det varit så tydligt som nu: Jag rättar in mig efter allt det nya, finner nya intressen, vanor och rutiner. Jag lär känna nya människor och lär mig uppskatta andra saker än tidigare.
Jag ångrar ingenting, jag sörjer ingenting. Jag har ingen som helst längtan tillbaka till det som varit. Ja, jag har inte ens någon lust att resa "hem" över julen, påsken eller sommaren. Det är detta som är mitt nya hem och här finns så mycket spännande jag vill hinna se och uppleva under lediga dagar.
Min största önskan inför 2008 är att min dotter ska vilja flytta hit till sommaren. Men det beslutet måste hon i så fall fatta själv, utan press ifrån mig.
Jag vill också få tid att träffa och hålla kontakt med mina vänner, som jag försakat på sistone (förlåt!). Samt komma igång med träningen igen, har lagt på mig flera kilo bara av den nya vanan att äta stadig lunch varje dag på jobbet...
Vi har nu varit barnlediga sedan juldagen och i kväll är vi hembjudna på fin nyårssupé hos ett par goda vänner. Mannen är duktig amatörkock och så är de riktiga vinkännare. Själv ska jag stå för efterrätten, Gröna päron med pistageglass, som jag med stor framgång bjudit på förut och som jag kokat här på morgonen enligt lyxigt Nobelrecept. Och Mr C har förstås inhandlat ett par flaskor Delamotte Champagne.
Nu vill jag önska er alla
en sprakande festlig nyårsafton
& allt gott inför 2008!
