På plats bland alla flyttkartonger

Nu är jag på plats i min nya hemstad.
Tack för era välkomsthälsningar nedan!

Allt har fungerat som det ska, frånsett att jag själv kom iväg till Stockholm flera timmar senare än tänkt. För det första var jag optimist vad gällde städningen. Varje gång jag trodde jag var färdig kom jag på fler ställen jag glömt. Typ fettfiltret i spisfläkten. För det andra tog det ett par timmar bara att proppa in grejerna i bilen. Jag hade nämligen en idé om att jag själv skulle frakta min konst och mina älskade växter. Bara det att jag inte tänkte på hur mycket plats det där tar...

Nåväl, framåt tiotiden på lördagskvällen var jag framme. Och till min förtjusning var allting till och med bättre än jag mindes från visningen: Balkongen så mycket större, vardagsrummet så mycket ljusare och området så mycket trevligare. För att inte tala om vilken lyxig och modern tvättstuga vi har jämfört med den sunkiga jag är van vid! Idag upptäckte jag även att här finns ett bageri i området, där man kan köpa färskt bröd och smörgåsar billigt.

Igår anlände barnen och dotterns kompis med tåg. I morse skrev jag på anställningskontrakt och i morgon ska sonen och jag hälsa på i hans nya skola. Och här finns massor av flyttkartonger att packa upp.

Med andra ord: allting rullar på och bloggandet får stå åt sidan lite grann.

Sista kvällen innan flytt

Sista kvällen i lägenheten. Stress in i det sista, obotlig tidsoptimist som jag är. Å andra sidan hinner jag alltid klart till deadline, även om jag måste jobba nästan hela natten. En yrkesskada från alla år på reklambyrå.

Allt måste vara färdigpackat tills flyttgubbarna kommer i morgon bitti. Jo, för det blev en flyttfirma trots allt. Fick en sen offert som "bara" var 7.000 kr dyrare än att flytta själv.

Återstår att röja mina egna garderober. Däribland den, innehållande min bröllopsklänning. Vad fasiken gör man med den? En vacker helsidesklänning inköpt i London för drygt 1.000 engelska pund? Kan ju inte sälja den, solkig som den är i nederkanten. Vill heller inte kosta på den en kemtvätt.

Nä, det får bli soptunnan. Eller vänta: varför inte skänka den till någon klädinsamling? Haha, skulle vilja se deras miner när de packar upp den bland all lump! =)

[Andra bloggar om: flytta]

Besök från andra sidan?

Två dagar i rad nu har jag haft besök inne i vardagsrummet av en liten blåmes. Han flaxar nyfiket runt här bland mina möbler, flyttkartonger och krukväxter. Kvittrar sött innan han ger sig ut genom fönsterspringan igen.

Märkligt! Jag kan inte låta bli att tänka att det måste betyda något. Det är som om han vill ta farväl. Eller som ett besök från andra sidan. Kanske hade han hälsningar från min älskade morfar? Det kändes så.

[Andra bloggar om: fågel, djur, besök, själ, död]

Höstmorgon vid Mälarens strand

Denna bild är tagen av Mr C nu på morgonen, i området där vi ska bo.
Det är inte alla barn förunnat att ha en sådan promenadväg till skolan. Speciellt inte i Stockholm.

[Andra bloggar om: foto, höst, morgon, stockholm]

Förkylt!

Åh, nej! Något förkylningsvirus har flugit på mig. Har enormt ont i hals och huvud. Jag vill inte bli sjuk. Inte nu! Nu behöver jag ju all tänkbar ork och energi.

Knaprar Esberitox och svepte precis i mig ett glas C-vitamin. Nu går jag och lägger mig och försöker sova mig frisk. I morgon ska det packas porslin och röjas i lillprinsens rum.

Ett smärre kaos

Jag har precis avverkat min allra sista helg i det som varit mitt hem i nästan fem och ett halvt år. Det börjar bli alltmer kaosartat här nu. Flyttkartonger och prylar överallt.

Och just som där började bli tomt i källarförrådet, blev jag tvungen att hämta hem alla de inventarier som tidigare tillhörde mitt företag. De stod tillfälligt inhysta hos en vän med stor lokal. Hade totalt förträngt hur mycket det egentligen handlade om. Nu fick jag låna en liten buss och frakta hem alltsammans till källaren under helgen, med bärhjälp av min gamle plastpappa. Sedan fotografera av möblerna och rea ut dem på Blocket.

Det tar tid att ha folk ringandes och springandes efter mina möbler. Och när de sedan kommer med släp för att hämta det de köpt, har de varken med spännband eller filtar. Så då måste jag bistå dem med detta också. Suck.

Under tiden har Mr C redan flyttat in i vår nya lägenhet. Eller i alla fall i ett av sovrummen. För samtidigt kämpar han med att måla om det stora vardagsrummet. Det tar sin lilla tid om det ska göras ordentligt, speciellt när föregående ägare tapetserat amatörmässigt. På lördag tänker jag lösa av med målningen av hallen. Flyttlasset går på fredag.

[Andra bloggar om: flytta, kaos]

Civil olydnad på korvett

Häromkvällen var jag och barnen inbjudna till ett privat studiebesök på en av de omtalade korvetterna i Visby-klassen, en så kallad smygkorvett. Och jag kan meddela förre försvarsminister Mikael Odenberg att frånsett luftvärnsrobotar var den inte alls dåligt utrustad. Såvitt jag kunde se fanns alla moderniteter och senaste tekniker ombord.

Möjligen kunde de piffat upp gunrummet med lite annorlunda inredning än den de kört med i typ femtio år. Varför inte lite svart skinn och ljusa träslag à la nordisk design i stället för fyra nyanser av brunt överallt? Och kanske byta ut tråkporträtten på kungen och drottningen mot ett snitsigt modernt konstverk?

Något som också känns synnerligen förlegat är militärens överdrivna hierarki. Jag kan förstå att man måste skilja på officerare och värnpliktiga. Att dessa har separata matsalar och bekvämlighetsutrymmen ombord. Men det blir löjligt när höga officerare inte vill gå på samma toalett som de med ett streck mindre i gradbeteckningen. Någon har trots allt beställt det så av Kockums... Tänk om man i det civila skulle bygga en särskild toalett märkt "chefer"!


Det blev hur som helst en mycket trevlig och givande kväll. Vi blev mätta och belåtna på slottsstek med potatis, sås och gelé, samt glass till efterrätt. Och barnen tyckte förstås det var spännande. Dottern, som tänker göra lumpen, prövade rökdykarutrustning och andades med syrgastuber. Sonen kollade radarn och zoomade in mormors balkong med det datastyrda infraröda kikarsiktet. Slutligen kan jag avslöja att både jag och dottern utövade civil olydnad genom att kissa på en toalett som inte alls var avsedd för sådana som vi.

[Andra bloggar om: försvaret, marinen, korvett, hierarki][Andra intressanta blogginlägg]

Mitt och ditt blir vårt

När man ska bli sambo föreställer jag mig att det lätt kan uppstå tjafs om vems soffgrupp man ska ha, vem som ska sälja av sitt köksmöblemang och så vidare. Att båda tycker de egna grejerna är snyggast och kämpar med näbbar och klor för att behålla dem.

Det problemet har inte vi. Min blivande sambo säljer nämligen nästan allt han äger på Blocket. Dock kom vi överens om att han skulle behålla två läckra barstolar i plexiglas. Mitt design-sinne gillade dem. Dessutom fanns ett högt affektvärde i dessa stolar. Det var sittandes på dem som vi kysste varandra för första gången. Och otaliga är de gånger jag suttit på en av dem, sippandes på ett glas rosébubbel och förälskat tittat på honom medan han lagat till en god pastarätt på gasspisen...

Så, även om det varken finns barkök eller gasspis i den nya lägenheten, föreställde jag mig att denna trevliga tradition skulle fortsätta. Dessutom går stolarna att hissa ner till vanlig sitthöjd och kan därmed användas till extrastolar vid mitt matbord, som jag bara har fyra stolar till. Praktiskt, eller hur?

Men igår kom kallduschen. Jag fick reda på att han hade sålt stolarna för ett tag sedan. Bara sådär, utan att kolla med mig först. "Jag fick ett bra bud och behövde pengarna." Vad säger man? Det är förstås hans stolar.

Nu går jag här och funderar på om inte jag ska sälja mina designstolar. Jag behöver också pengar. Vi kan väl sitta på golvet och äta som man gör i Japan? Och vem behöver förresten en soffa att hångla i? Min svarta i skinn är säkert lättsåld och vi kan ju sitta i var sin egen liten fåtölj när vi kollar film. ;)

[Andra bloggar om: sambo, flytta, relationer, kärlek]

En bild och en text

Det är vackrast när det skymmer.
All den kärlek himlen rymmer
ligger samlad i ett dunkelt ljus
över jorden,
över markens hus.

Allt är ömhet, allt är smekt av händer.
Herren själv utplånar fjärran stränder.
Allt är nära, allt är långt ifrån.
Allt är givet
människan som lån.

Allt är mitt, och allt skall tagas från mig,
inom kort skall allting tagas från mig.
Träden, molnen, marken där jag går.
Jag skall vandra —
ensam, utan spår.

Pär Lagerkvist

* * * * *

Det vackra fotot ovan är taget av Spectatia. Hon efterfrågade här en passande text till bilden och jag kom då att tänka på Pär Lagerkvists kända dikt "Det är vackrast när det skymmer" – en text som omfattar alla bildens element. Har ni andra förslag får ni gärna inkomma med dem här eller hos Spectatia.

Jag tycker detta var en kul idé väl värd att plagiera. Publicerar nog själv endera dagen ett foto, som ni läsare får välja texten till.

[Andra bloggar om: foto, dikter, poesi, blogg, bild, text]

Ännu mer tur

Jag lade in en säljorder på mina allra sista Ericsson-aktier tidigt i måndags morse. Fick plötsligt en känsla av att de stod rätt högt och behövde pengarna till flytten. De såldes för 26,40 stycket.

Sedan kom raset ner till 19 kr.
Snacka om timing! :)

[Andra bloggar om: aktier, tur, timing, ericsson]

Livskvalitet, lycka och harmoni

Förmågan att glädjas åt andra är inte alla förunnat. Men jag ser att ni är många som besitter denna fina egenskap (se t ex här). Alla era gratulationer, lyckönskningar och fina kommmentarer gör mig alldeles varm inombords. Tack!

Något som också gör mig riktigt glad är att arbetsgivaren visar prov på omtänksamhet genom att låta mig ha extra flexibla tider första veckan. Detta för att kunna skola in sonen ordentligt i den nya klassen. I dagens tuffa arbetsliv tror jag inte många chefer tänker på sådana detaljer. Det bådar gott! Nu hoppas jag bara att jag motsvarar arbetsgivarens förväntningar. Jag kommer att göra allt för att de inte ska behöva ångra sitt val. För det var tydligen inte helt lätt att välja mellan mig och min "konkurrent".

Jag kan inte låta bli att tänka vilken fantastisk tur jag haft! Först träffar jag en riktig drömprins. Sedan får vi precis den lägenheten vi vill ha i ett vackert och lugnt område med strandpromenad utmed vattnet och bilfri gångväg till sonens skola bara några hundra meter från hemmet. Och nu, lagom till vi flyttar upp, får jag jobb endast tre t-banestationer - ca 7 minuter - hemifrån. Jag slipper ta mig in till "smeten" varje dag, slipper passera stökiga t-centralen, slipper tillbringa timmar på pendeltåg till och från förorten. Dessutom har jag bara 7 timmars arbetsdag och flextid.

Den livskvalitet jag vant mig vid här i min hemstad, får jag med andra ord ha kvar då vi flyttar till storstan. Ändå har jag knappt en kvart in till city och hela dess utbud, när jag själv så önskar.

Ja, jag måste nästan nypa mig själv i armen för att tro att allt detta kan vara sant!

Samtidigt kan jag tycka att jag minsann är värd detta. Som jag kämpat! Hela 2000-talet har varit extremt tufft: skilsmässa från en alkoholiserad man utan minsta självinsikt; tre års högskolestudier som ensamstående mamma; utdragen vårdnadstvist om sonen efter att hans pappa kört grovt rattfull med honom i bilen; utmattningsdepression; beslut att klippa banden med personer som bara ger negativ energi; avveckling av företaget; och nu senast arbetslöshet och duster med Alfakassan... Ja, ni förstår vilken styrka som krävts för att passera alla dessa hinder. Hur jag fått jobba med mig själv. Och varför jag lite cyniskt kallar mig Järnladyn.

Nu ser jag fram emot att äntligen kunna pusta ut.
Att få leva det harmoniska liv jag strävat efter.
Tillsammans med människor som gör mig lycklig.

[Andra bloggar om: förändringar, livet, lycka, harmoni, strävan, livskvalitet]

Och glädjen visste inga gränser

Jaaaaa!!!
Jobbet är mitt!!!

"Vad roligt att du blev så glad.", sade rekryteraren.
Pokerfejs är visst inte riktigt min grej.

Nu vill jag ta hela världen i min famn!
Speciellt alla ni som hållit era tummar för mig. Mitt varma och innerliga tack!

Tortyr

Inga nyheter är goda nyheter, brukar det heta.

Men det vete f-n i det här fallet. Ju längre tiden går desto mer tvivlar jag. Hade de nu varit säkra på att de velat anställa mig hade de ju inte behövt dröja med besked...

En otålig vädur som jag mår inte bra av att gå och vänta så här.
Det är rena tortyren.

Otillgängliga referenser

Jag fick tyvärr aldrig något besked om tjänsten innan helgen. Måste därför hålla mig ända till måndag.

Men jag råkar veta att de i alla fall håller på att kolla mina referenser. En av referenspersonerna ringde nämligen och skvallrade. Vilket fick nyfikna mig att kontakta de övriga för att höra ifall de hört av sig även till dem. Men ingen av dem gick ens att få tag på under fredagen. Min allra bästa referensperson är på semester i Vietnam av alla j-a ställen och går inte att nå förrän den 25:e! Typiskt!

Referenstagning är det allra sista steget innan anställning. Så jag ligger i vart fall mycket bra till. :)

[Andra bloggar om: söka jobb, referenser]

Fågeldans

På tal om uppträden, måste ni bara spana in denna underbart charmiga kakadua. Han både sjunger och dansar med en sällan skådad taktkänsla. Wow!

Tack Mr C för länken!
[Andra bloggar om: fåglar, papegoja, djur, skoj]

Flyttbestyr

Som om det inte vore nog med denna fruktansvärt nervpåfrestande väntan på besked om jobbet, har jag också gått och blivit lite förkyld.

Jag skulle helst bara vilja lägga mig ner och kura under en pläd i soffan. Kanske påbörja första boken i Stieg Larssons trilogi, som jag köpte i pocketform på flygplatsen häromdagen. Har länge, länge tänkt att läsa dessa deckare, upphöjda till skyarna som de är. Kanske har jag varit rädd att likt Imanja fastna med dem hela nätterna. Det gjorde jag med Mankell-deckarna, och det blev inte många timmars sömn per natt den perioden. Jag köpte också Jonas Gardells Jenny, som jag läste om hos Zelda. Egentligen var den tänkt till min dotter, men hann själv med halva boken redan på planet. En omskakande historia om mobbing i dess värsta form.

Men det är bara två veckor kvar till flytt och ännu har jag bara fyllt tre flyttkartonger. Hittills har jag lagt allt krut på att röja och sälja prylar på Blocket. Det där är förresten något jag varmt kan rekommendera till alla er som har ett välfyllt källar- eller vindsförråd: se till att sälja era gamla grejer. Ni får lätt ihop till ett par tusen om ni bara bemödar er lite med att ta justa bilder på föremålen och att skriva säljande texter. På köpet får ni mer plats.

En annan sak jag redan har avverkat är ugnen - det mest tidskrävande flyttstädnings-momentet vid sidan av kyl & frys och under badkaret. Har sprutat skum i den i två omgångar, putsat och fejat gallret med stålull. Nu ser den ut som en helt ny ugn. Tänk om jag någonsin kunde få flytta in i en bostad, där ugnen var lika fint rengjord som den jag lämnat efter mig!

I kväll blir jag av med mina älskade bokskåp. Har även bestämt mig för att göra mig av med nästan alla romaner jag har. De böcker man återvänder till är ju främst av typen fackböcker, kokböcker och poesi. Så varför ska man släpa runt på denna enorma tyngd? Skulle man av någon anledning vilja läsa om en roman kan man ju alltid låna den på biblioteket.

Nu märker jag att jag flyr undan måstena med att sitta här och koka soppa på en spik... Raskt över till att vika ihop några flyttkartonger till!

[Andra bloggar om: flytta, städa, litteratur, böcker]

Hey Ya featuring Lollo & Alice

Dottern (på gitarr) med bästis övar inför skoluppträdet i morgon.

[Andra bloggar om: musik, video, barn, sång, outkast]

Föräldrarna är förebilderna för barnen

Apropå den senaste veckans händelser:
- En desperat pappas dödsskjutning av en 15-åring efter att familjen blivit trakasserad i ett par års tid (Rödeby)
- En 16-årig kille får hjärnan söndersparkad av jämnåriga (Stockholm)
- Rättegången mot de pojkar som torterade en 55-årig handikappad man till döds

Det är naturligt att man vill hitta syndabockar i sådana här situationer. Man vill gärna skylla på polisen, socialen, politikerna eller skolan. Varför har de inte agerat tillräckligt? Och visst kan man undra varför samhället varit så flata när det exempelvis gäller trakasserierna av familjen i Rödeby.

Men det är och förblir till syvende och sist alltid föräldrarnas huvudansvar. Det är föräldrarna som uppfostrat barnen till att bli vad de blivit. Det är föräldrarna som ska sätta gränser och regler för vad som ska gälla. Och deras ansvar att söka hjälp om de inte själva förmår det.

Även om kamraterna påverkar mycket under tonåren, är det fortfarande föräldrarna som är förebilderna när det gäller sådana saker som värderingar. Dessutom är det föräldrarna som lär sina barn att bli empatiska genom att exempelvis prata om känslor. Även hur föräldrarna själva löser sina konflikter hemmavid har förstås stor betydelse. Men störst av allt är kärleken:

Ett barn som fått en kärleksfull uppväxt, som själv behandlats med respekt, som blivit empatiskt bemött, som fått vissa gränser uppsatta, som fått lära sig att alla människor är lika mycket värda osv, gör helt enkelt inte sådant som att trakassera en förståndshandikappad eller att sparka ihjäl någon.

Därför är jag fullkomligt övertygad om att det i sådana här fall är föräldrarna som brustit i sitt ansvar. Troligen för att de själva saknar humana värderingar och förmåga till empati, kärlek och medmänsklighet. För att de själva inför barnet uttryckt förakt mot medmänniskor. Eller för att det förekommit våld och aggressivitet inom familjen.

När det väl gått så snett att barnet blir polisanmält för misshandel och skadegörelse - och föräldrarna trots detta låter sitt barn behålla moppen och fortsätta köra runt och trakassera folk mitt i nätterna! - då är det uppenbart att föräldrarna är helt oförmögna att ta sitt ansvar. Då, om inte förr, så måste samhället ingripa. Precis som man tar körkortet ifrån en människa som kört grovt vårdslöst i trafiken, borde man lyfta över vårdnaden av barnet till någon annan.

"Det vi ser är inte ett ungdomsproblem, det är ett vuxenproblem", skriver Helen Jaktlund, vice ordförande i Farsor och morsor på stan. Läs hela hennes insiktsfulla debattinlägg här.

[Andra bloggar om: mord, ungdomar, samhälle, politik, föräldrar, ansvar, värderingar, uppfostran, debatt] [Andra intressanta blogginlägg]

Ännu en nervös väntan

Även den andra intervjun gick över förväntan. Jag blev kvar där i en timma och tre kvart, fick träffa de personer jag i så fall kommer att arbeta med och blev till och med förevisad mitt eventuella arbetsrum. Allt och alla verkar toppen.

Nu vore det riktigt grymt om jag inte fick jobbet.
Som att ge ett barn en godispåse och sedan ta tillbaka den.

Förhoppningsvis får jag besked innan veckans slut.

[Andra bloggar om: söka jobb, intervju]

Varning för hjärntumör!

En timmas mobilprat per dag ökar risken för hjärntumör med 50%.

Det visar den hittills mest omfattande studie som gjorts på området. Och värst utsatta är barn och ungdomar. Ändå tar inte mobiltillverkarna detta på allvar.

Var rädda om er själva och era kära: läs och ta till er av råden här! Och glöm inte att strålningen från trådlösa telefoner är lika hög som från mobiler.

Själv kommer jag nu att kräva av min dotter att hon använder sin handsfree, vilket jag själv också måste bli bättre på.

[Andra bloggar om: mobil, strålning, hälsa, cancer, forskning]

En andra intervju

Jag blev precis kallad till en andra intervju för jobbet jag vill ha. Det står tydligen mellan mig och en till.

Det är nästan så jag kunde få för mig att börja bita på naglarna...

Pilutta dig!

I morse hade jag ställt klockan tidigt och lade beslag på badrummet före dottern, väl medveten om att det skulle bli liv om det.

Medan jag stod i duschen och tvättade håret i godan ro, slängde hon upp dörren:
"Jag måste duscha nu!" vrålade hon hysteriskt.
"Men nu hann jag före, haha!" retades jag.

Lite senare fick jag syn på förödelsen i hennes rum. Kläder över hela golvet.
"Nu ska jag ta kort på ditt rum och lägga upp i min blogg."
"Det ska du inte alls!!!"
"Ja, blir här inte uppstädat i kväll, så gör jag det i morgon. Jag lovar."

Inte riktigt i klass med Dixiechic, men lite småbitchig kände jag mig allt.

Uppdatering 2007-10-09: Det blev städat på kvällen. :)

[Andra bloggar om: tonåring, barn, dotter, badrum]

Tre kompisar

Här är det full fart idag. Sonen (t.h.) ville så gärna ha två kompisar hemma, varav den ene ska sova över. Det fick han. Jag vill gärna uppmuntra till att tre kompisar kan leka tillsammans. Och just för att jag själv som liten inte fick ha kompisar sovandes över, vet jag hur viktigt det är. (Min mamma tyckte det var onödigt när man har en egen säng att sova i.)

Sjuåriga killar är rätt vilda. När jag var och handlade i eftermiddags sprang de och lekte krig mellan lagerhyllorna. Och nyss skulle de klättra upp på ett tak här ute...

Det är den där svåra balansgången. Man vill gärna släppa taget om de små liven, men det är svårt när man allt som oftast har hjärtat i halsgropen.

[Andra bloggar om: barn, lek, pojkar]

Tonårsdöttrars badrumsfasoner

Ingen kan som en tonårsdotter göra en total take-over av badrummet.
"Gå ut, jag måste kissa!"
Vilket man förstås inte kan neka henne.
Sedan släpps man inte in där igen på minst en halvtimma...

Arkitekten för den nya lägenheten måste själv ha haft en tonårsdotter. För h*n har utrustat den med två badrum. Inte bara en extra toalett. :)

[Andra bloggar om: tonåring, barn, dotter, badrum]

Lyckad intervju - tror jag

För er som undrar, kan jag meddela att anställningsintervjun gick mycket bra. Det kändes som att jag är deras främsta kandidat. Men jag vågar inte hoppas för mycket, för samtidigt påpekade de att det var väldigt många sökanden. Och jag har ju ingen aning om vad jag tävlar emot... Onekligen nervöst att vänta på besked!


För övrigt var det en fantastiskt vacker, solig och varm höstdag i Stockholm. Före intervjun åt jag och mr C en lunch bestående av härliga danska smørrebrød. Sedan njöt vi en stund av det vackra vädret på en bänk i Humleparken.


Efter intervjun hann vi precis med ett glas vid Lisas på torget, med utsikt mot folkliv och saluhall på Östermalmstorg, innan jag hastade iväg mot flygbussen.


Väl hemkommen möttes jag av den gudomliga doften av kanelbullsbak. Tonårsdottern och hennes kille hade kanelbullens dag till ära bakat knallgröna bullar...




En sak jag kan säga efter att nu ha varit på två intervjuer, är att de fullkomligt suger musten ur en. Efteråt är man mentalt slut av anspänningen.

[Andra bloggar om: söka jobb, höst, stockholm, intervju, kanelbulle]

Förändringar på alla plan

Det slog mig plötsligt igår:
Att jag håller på att förändra hela mitt liv.
På alla plan - på en och samma gång!

1. Jag ska flytta ifrån min lilla födelsestad till Sveriges största stad, 50 mil bort.
   
   
2. Jag ska göra ett karriärbyte. Starta från scratch i ett helt annat yrke och en helt annan bransch än den jag jobbat i de senaste 18 åren.
   
   
3. Jag ska bli anställd, i stället för att vara egen företagare.
   
   
4. Jag ska bli sambo, efter att ha levt ensam med barnen i nästan fem och ett halvt år.
   
   
5. Jag ska bara ha ett av barnen boendes hos mig. Stora tjejen stannar hos pappa, i alla fall för att gå ut nian.

Man kan i vart fall konstatera att jag inte är rädd för förändringar...

[Andra bloggar om: förändring, karriär, flytta]

Och missmodet förbyttes i glädje...

Jippie! Jag blev precis uppringd och kallad till intervju för ett jobb jag sökt i Stockholm. Där jag får arbeta med rekrytering, kompetensutveckling och introduktion. Bara ett par hållplatser från där vi ska bo. Och där heltid = 35 timmar.

Det låter nästan för bra för att vara sant. :)
Håll tummarna stenhårt för mig på torsdag kl 14!

[Andra bloggar om: söka jobb]