Stressigt inför helgen

I eftermiddag flyger jag upp till Stockholm och i morgon far vi på bröllop ute på landsbygden en bra bit norr om Uppsala. Det är C:s ene bror som gifter sig, så då blir det till att träffa hela hans släkt.

I natt satt jag uppe till två för att hinna med denna veckas assignment i kursen Strategic Human Resource Management. Det blev ett paper med titeln Intrinsic and extrinsic motivation. Även om jag denna gång egentligen har bestämt mig för att ta studierna lite med en klackspark och nöja mig med betyget G, så gör sig prestationsbehovet ändå påmint. Jag kan helt enkelt inte göra något halvdant. Det är ganska lustigt, för i övriga livet är jag lite av en slarvmaja. Svårt att hålla ordning här hemma, tidsoptimist... ja, ni känner säkert igen typen. Men när det kommer till jobb och studier måste allting vara tip-top. Jag borde lära mig att tagga ner lite.

Nackdelen med att resa iväg är att det alltid blir så stressigt innan. Man måste hinna tvätta alla kläder till både sig själv och barnen, packa, städa, vattna blommor, betala alla räkningar... Gärna också snygga till sig, typ manikyr/pedikyr, epilera benen osv. När man väl kommer iväg är man liksom helt färdig.

Och som om det inte vore nog med allting annat, blev ungarna förkylda och avloppsröret till badrumsvasken sprang läck. Nu var fastighetsskötaren nyss här och bytte hela röret och vattenlåset. Gissa vem som därför precis fick skura hela badrummet?

Jag måste också hinna susa ut på stan och införskaffa en topp till bröllopsdressen... Ja, ni hör ju! Det ska bli så härligt när jag väl sitter där ikväll på C:s balkong och kopplar av med ett glas champagne. Därefter är bordet bokat på favorit-tapasrestaurangen. :)

En parentes: Tänk vad lyxigt dessa helg- och semesterpappor har det! De får en ren unge och en väska fullpackad med rentvättade kläder med sig. Och lämnar tillbaka allting i smutsigt skick...

[Andra bloggar om: stress, semester, prestationsbehov, ensamstående förälder]

Mera skön jazz

Hittade precis en annan platta med sköna jazzcovers här. På Moreorless Jazz Four gör bl a Tony DeSare en soft och helt underbar version av Princes gamla hit ”Kiss”. Även Sofia Pettersson medverkar. Perfekt ”nybörjarjazz” för dig som fått för dig att du inte gillar denna musikgenre!

PS. Jag har uppdaterat förra jazzinlägget med det lösenord som krävdes.
[Andra bloggar om: jazz, musik, recension, kultur]

Konstnärstalang

Den här oerhört charmiga teckningen har vi precis mailat in till en teckningstävling i tidningen Spiderman Kidz. Sonen hoppas förstås vinna första priset, roboten Spidersapien.

[Andra bloggar om: barn, spiderman, teckning]

Soft och njutbar jazzmusik

I hörlurarna ljuder just nu världens skönaste jazz-samling:
Rendez-vous on the Jazz Boulevard vol.5

Två skivor fyllda av covers med kvinnliga jazzstjärnor som Madeleine Peyroux, Stacey Kent, Nathalie Cole och Diana Krall. Samt ett spår med vår egen Lisa Ekdahl och Peter Nordahl Trio. Speciellt gillar jag Silje Nergaards underbara tolkning av David Bowies ”This is not America”, Dena Deroses ”Imagine” och Inger Marie Gundersens sammetslena röst i ”Will you still love me tomorrow”.

Varför samlingen inte går att köpa via nätet i Sverige är mig en gåta.
Ett litet tips för den skrupelfrie är att i stället försöka här och här.
Kanske med ett dygns mellanrum. ;)

Uppdatering: Lösenordet för att "stuffa upp" filerna är: MMN

[Andra bloggar om: jazz, musik, recension, kultur]

Struliga Telia

Något som gör mig fullkomligt galen är struliga organisationer som Telia.

I slutet av maj ringde jag och sade upp företagets telefon- och därtill kopplat ADSL-abonnemang. Man bad mig då faxa in uppsägningen skriftligt, vilket jag genast gjorde. Några dagar senare fick jag bekräftelse på att abonnemanget skulle upphöra. Ungefär samtidigt ändrade jag också mitt företags adress via Telias hemsida.

Igår fick jag en faktura från Telia med posten. Den hade varit och vänt ett extra varv hos Telia då den först var skickad till den gamla adressen. Fakturan var på 1.856 kronor och gällde ADSL-abonnemang för tiden 1 juli-30 september!

Trots skriftlig begäran har Telia alltså varken lyckats avsluta abonnemang eller ändra adressen. Deras sjabbel gör att jag idag fick lägga tre kvart på att sitta i telefonkö och reda upp allting med trögfattade sommarvikarier.

I sådana lägen kan jag inte låta tålmodig och förstående. Snarare irriterad och spydig. Sedan får jag förstås dåligt samvete för det också...

[Andra bloggar om: telia, strul, irritation]

Kemiskt kastrerad om kemisk kastrering

För ett par veckor sedan undrade jag i detta inlägg om det inte är dags att börja diskutera kemisk kastrering av dem som medvetet sprider HIV-smitta. Något som redan görs med vissa sexualbrottslingar.

Igår kväll fick jag en mycket intressant kommentar på detta, skrivet av en man som talar av egen erfarenhet av kemisk kastrering:

”Kemisk kastrering är en utmärkt påföljd vid all slags sexualbrottslighet.
Jag har själv låtit mig kemisk kastreras efter att jag begått sexköpsbrott.
Den kemiska kastreringen är inte permanent, utan verkar några månader, därefter måste man ha påfyllning (ny injektion av Decapeptyl).
Nu använder jag inte Decapeptyl längre, men det är en trygghet att det finns ifall att känslorna skulle återkomma.
Och det fungerar!
Och det är inte plågsamt.
Och det innebär att sex under en period är helt ointressant.
Jätteskönt!
En våldtäktsman eller en som utsätter andra för HIV risk borde kastreras åtminstone kemiskt (varför inte fysiskt? - det går att få testosteron injecerat den dagen man vill tillåta personen att ha sex igen), ett par år.
Det är inte plågsamt, det är tvärsom ett humant sätt att skydda både personen ifrån sig själv och omgivningen från dennas destruktiva sexualitet.”

[Andra bloggar om: hiv, hiv-mannen, kastrering, sex, brott]
[Andra intressanta blogginlägg]

"Teenage affluenza"

Ska du bara se en enda film från YouTube är det denna.
Vi borde skämmas över vilka prioriteringar vi gör...
Låt även din tonåring få sig en rejäl tankeställare!

Midsommarhelgen till ända

Nu har C åkt hem till Stockholm igen.
Och här sitter jag med mina eftersatta studier...

Vi har haft ett par fantastiska dagar tillsammans. Och förutom just midsommarafton har vi haft varmt och soligt mest hela tiden. Vi har kunnat sitta ute och grilla i min lilla oas varje dag. Finns det för övrigt något mysigare än att äta frukost utomhus?

Mammas älskling

Det finns nästan inga gränser för hur stolt en mamma kan vara över sina barn...

En sak som jag är särskilt glad för hos min son är att han är så känslosam. Han har en stor empatisk förmåga och har lätt för att visa alla sorters känslor - kärlek, såväl som sorg och ilska. Se bara så fint han gjorde kring den lilla fågelungen Fredriks grav!

Det blir nog ingen mullig mansgris av honom... :)

Här kan du se en liten film med David.

[Andra bloggar om: barn, son, förälder, känslor]

En blöt midsommar på Aspö

De fick rätt. Det regnade hela midsommarafton.
Men vad gör väl det med all god mat och dryck i glada släktingars lag?
Och luften var ljummen och skön.

Vi tog oss från fest till fest, sammanlagt tre stycken.
Det är för övrigt inte ofta man ser en prins gå på fest i gummistövlar och keps. Eller dansa små grodorna för den delen!

Sent på kvällen slutade det äntligen regna. Vilket var mycket skönt när vi mitt i natten skulle cykla de tre kilometrarna till sista färjan på andra sidan ön.





[Andra bloggar om: midsommar]

Sorglig morgon

Fågelungen dog precis. I min hand.

Jag hade just fått i den vatten och någon droppe majsvälling, men plötsligt blev den slö, andades ansträngt och ville inte gapa. En stund senare spritte den till och dog med halvöppna ögon.

Så skört ett litet liv är!
Idag blir det begravning.
Och tårarna rinner otröstligt på sonen.

Fågelräddare i nöden

I kväll firade vi min ena morbrors 65-årsdag med middag på Lisas sjökrog. Jag spontaninbjöd alla på fördrink i min lilla trädgård. Vilket innebar att jag fick midsommarstäda en dag tidigare än jag tänkt. För självklart ville ju släkten gå husesyn också.

Jag tog hand om mitt lilla söta kusinbarn Sigge efter maten, traskade iväg med honom utmed vattnet, vaggade och vyssjade, försökte få honom att somna ifrån sina koliksmärtor. Sedan hittade vi plötsligt en liten fågelunge på Lisas restauranggolv. Men något fågelbo syntes inte till. Så det blev till att adoptera den lille stackaren, som ser ut att vara en lövsångare.

Oj, vilket jobb vi tagit på oss! Jag som aldrig dödar några djur måste nu gå på konstant jakt efter insekter att föda honom med. Efter ett flygfä och två feta spindlar somnade han med huvudet under vingen, mätt och belåten på sin bomullsbädd i vårt kök.

Spindlar är lätta byten, flockas ju kring alla utomhuslampor. Men de känns inte alls kul att behöva döda. Är det någon som vet ifall man kan mata fågelungar med annat än insekter? Funderade på att pröva med mygglarver från akvarieaffären, men vet inte om jag vågar mig på köttfärs eller fisk. Tacksam för goda råd!

[Andra bloggar om: fåglar, djur, spindlar]

Glädjedödare

Jaha. I dagens upplaga av Blekinge Läns Tidning har man bestämt sig för att grusa allas våra förhoppningar om en fin midsommarafton. Redan nu får vi veta att den regnar bort.

Och jag som lurat ner C för en sådan här midsommar i skärgården:



Bilder från 2005 och 2006.

[Andra bloggar om: midsommar, väder, journalistik]

Pressad

Jag skulle behöva sova ut ordentligt snart. Jag vaknar alldeles för tidigt numera, och kan inte somna om. Pressad, stressad. Tankarna maler, samvetet gnager. Hur ska jag hinna med allt det jag måste i sommar och samtidigt hinna vara ledig med mina nära och kära? Jag känner mig så himla otillräcklig just nu.

Och som om jag inte redan har fullt upp, ser jag till att skaffa mig mer. Igår fick jag för mig att tvätta sängkläder, bäddmadrassöverdrag, badrumsmattor etc. Tyckte plötsligt allting var unket och ofräscht. Sedan svor jag över mig själv när jag skulle kränga på de förkrympta bäddmadrassöverdragen på de tjocka latexmadrasserna igen... Men vilken njutning att krypa ner i den väldoftande sängen efteråt! Det var definitivt värt besväret.

Tonåringars sommarvanor

Fördelen med att ha en sommarlovsledig tonåring är att man kan äta ihop.
Medan jag intar min lunch äter hon frukost.

[Andra bloggar om: skoj, humor, tonåring, barn, förälder, sommarlov]

Min kärlek till Modigliani

Bland mina ansiktstransformeringar, gillade jag särskilt den, som såg ut att vara målad av Modigliani. Jag har alltsedan högstadieåldern varit mycket intresserad av konst. Och Modigliani är en av de konstnärer som alltid legat mig varmt om hjärtat. Jag älskar de blågröna färgerna och de eleganta formerna i hans porträtt och nakenstudier! De mandelformade ögonen, de långa halsarna och de utsträckta ansiktsdragen, inspirerade av afrikanska masker (som jag också har en förkärlek till).

Modigliani representerar själva urtypen av ett bohemiskt konstnärsliv. Under de två första decennierna av 1900-talet försökte han leva på sin konst i Paris. Hårt präglad av fattigdom, sjukdom, alkohol och droger dog han vid blott 35 års ålder, utan att själv få uppleva sin stora framgång. Hans unga kärlek, den vackra Jeanne Hébuterne (t.v.), kastade sig två dagar senare ut genom ett fönster och dödade både sig själv och barnet i magen. Deras 15 månaders dotter adopterades av Modiglianis syster i Florens. Jeannes högborgerliga katolska familj accepterade för övrigt aldrig den fattiga juden Modigliani.

I många år hade jag en stor reproduktion av Modigliani hängande i hemmet, men glaset sprack i nån flytt. En del småtavlor har jag också haft och sist jag var på Moderna muséet i Stockholm köpte jag en kylskåpsmagnet med det konstverk de har i sin permanenta utställning (t.v.).




Nu tipsade Baxter mig om att det finns en film som heter just Modigliani (2004), vilken jag redan skaffat och sett hälften av (var för trött igår kväll). Här hittade jag för övrigt det vackra soundtracket till filmen.

Mer av och om Modigliani hittar ni till exempel här och här.

[Andra bloggar om: modigliani, konst, konstnär, kultur, film]
[Andra intressanta blogginlägg]

Tjejfest med sushi

Igår kväll hade jag egentligen bjudit hem väninnan K och hennes son på grillning. Men vädret visade sig inte precis från sin bästa sida. I stället blev vi hembjudna på klassisk tjejfest hos min väninna P. Dottern och hennes pojkvän erbjöd sig helt självmant att vara barnvakter till våra söner. Jättesnällt!

Tydligen krävs det en tjejfest för att jag ska komma mig för att pröva sushi. Ja, ni läste rätt: jag har aldrig förut smakat det! Fast är det inte lite överreklamerat? Jag tyckte inte det var något sensationellt över smaken, ganska tamt. Nä, då föredrog jag den thailändska kycklingen med grön curry och kokos. Mums! Och P blandade spännande drinkar åt oss alla fyra, inte mycket av vinet gick åt.

Vid halv elva drog vi upp på puben Fox and Anchor, där det bjöds på live-underhållning med bra drag. Men när det blev dags för intilliggande Statts deprimerande nattklubb smet jag hem till barnen. Det var jag glad för i morse klockan sju...

[Andra bloggar om: tjejfest, sushi, nattklubb, karlskrona]

Kusliga skepnader av Järnladyn

Hos Dixiechic hittade jag tipset på en fantastisk hemsida, där man kan få sitt ansikte transformerat i olika skepnader. En riktig egotripp!


Kul, men riktigt läskigt var det att se sig själv som man, som gammal eller som apkvinna.


Så här skulle jag kanske sett ut om jag varit asiat, indier eller svart.


Och så här om jag blivit avporträtterad av min favoritkonstnär Modigliani, av Botticelli eller Mucha.

Pröva själva här! Ju noggrannare ni är med bilden ni laddar upp, desto bättre blir resultatet.

[Andra bloggar om: skoj, internet, foto, porträtt, konst]

Torr fredagskväll

När alla andra som bäst njuter av en lugn fredagskväll, sitter jag här och sliter med mina första inlämningsuppgifter i sommarkursen Strategic Human Resource Management, som startade denna vecka.

Jag föreställer mig att normala människor ligger skönt tillbakalutade i sina soffor och kollar teve. Kanske delar de en god flaska vin med någon? Eller läser de en spännande deckare?

Själv svarar jag på frågor som ”What are the differences, if any, between the three concepts: people management, human resource management and human capital management?” Det känns onekligen lite torrt och tråkigt en fredagskväll...

Skolavslutningstider

Igår var det så skolavslutning för båda barnen. För sonen var det förstås extra spännande eftersom det var hans allra första avslutning.

Skolavslutningar återuppväcker många gamla minnen. Särskilt om man som jag gått i samma skola som barnen och haft avslutning i samma kyrka, nämligen den vackra Amiralitetskyrkan (Ulrica Pia).

Det har varit mycket skriverier om just skolavslutningar på sistone. Tydligen är man rädd att bli betraktade som nationalister och har därför på sina håll slopat kyrkan som samlingslokal. Eller också har man belagt prästen med munkavel så att han inte måtte nämna något religiöst. Ja, man har till och med bannlyst den svenska flaggan och psalmen Den blomstertid nu kommer i sin iver att främja ett mångkulturellt samhälle!

Av detta märktes dock intet igår. Annat var det inte på min tid. Allting var som det alltid har varit: Svenska flaggan, prästen, psalmerna... Varför ändra på ett bra koncept? ;)

[Andra bloggar om: skolavslutning, mångkulturell, kyrkan, religiös, karlskrona]

En anorektisk Bale i "The Machinist"

Jag har skaffat mig en ny (o)vana. Jag letar upp intressanta filmer med höga betyg på IMDb, som jag sedan ser ifrån sängen, i stället för att läsa en bok. Jag spelar helt enkelt upp dem i min 20" iMac, som jag drar fram till skrivbordskanten. Mitt trådlösa tangentbord tar jag med mig i sängen och kan på så sätt reglera volym etc därifrån. Makalöst dekadent! ;)

Av en ren slump har jag de senaste veckorna sett tre filmer med den duktige engelske skådespelaren Christian Bale: Batman Begins (2005), The Prestige (2006), samt igår kväll The Machinist (2004). Alla tre är mycket sevärda och får 4-4.5 i betyg av mig.

Maskinisten - eller El Maquinista som originaltiteln egentligen lyder eftersom filmen är spanskproducerad - lämnar ingen oberörd. Det är en psykologisk thriller som är regisserad av Brad Anderson. Och han kan verkligen sin sak! Man dras in i detta mardrömslika och svarta scenario, där huvudpersonen Trevor Reznik (Bales) förefaller bli alltmer galen efter att inte ha sovit på ett helt år. Allting faller dock slutligen på plats på ett oväntat sätt...

Jag imponeras - och förfäras! - av Christian Bale, som för denna roll gick ner från 82 kilo till 55! Dieten bestod tydligen av en burk tonfisk och ett äpple om dagen. Han är minst sagt anorektiskt smal i filmen och ser dödligt sjuk ut. Jämför med bilden jag letat upp på hur (snygg) han såg ut innan!



Frågan man ställer sig är: hur farligt är inte detta för hälsan? Man måste nog vara en mycket prestationsinriktad och självdisciplinerad perfektionist för att gå så långt för en roll. Bale själv ville visst gå ner ända till 45 kilo, men förbjöds av säkerhetsskäl. Inte att undra på...
För övrigt gick han snabbt upp i vikt igen inför rollen som Batman.

[Andra bloggar om: the machinist, film, filmrecension, christian bale, skådespelare, banta] [Andra intressanta blogginlägg]

Helgens mer eller mindre lyckade grillning

Även om dagarna varit för varma har kvällarna varit desto ljuvligare. Då har jag verkligen njutit av att sitta i min lilla stadsoas.

Min nya grill fungerade utmärkt, jag är så nöjd med mitt fynd. Men jag vågar knappt berätta hur jag klantade till det med grillningen i fredags...

Det blev liksom ingen riktig värme på det hela när jag väl lagt på köttbitarna och grönsakerna. Och inget drag var det heller, ingen fart på glöden, fick vifta med en tidning. Då plötsligt slog det mig: det finns en viss mening med att man har ett kolgaller. Tanken är förstås att man ska lägga kolet ovanpå och inte under gallret! Då blir det både drag och värme... Ja, ja. Så går det när man i alla år överlåtit grillningen till männen! Det blev till att börja om, maten blev förstås mindre lyckad på grund av denna fadäs, ja näst intill oätlig. Tur att vi åtminstone hade goda bakpotatisar att bli mätta på.


Lördagens grillning kunde däremot inte blivit mer perfekt. Jag vågade mig på ett par av Holsts Fiskaffärs fantastiska fiskspett. Svärdfisk, lax, tonfisk och smörfisk trängdes på spetten, som jag marinerade lätt i lime, olja och örtsalt och sedan grillade i fem minuter på varje sida. Till detta bjöds grönsaksspett, smörslungad nypotatis och kall romsås. Samt en vit Sauvignon de Bordeaux, som är utmärkt just till grillad fisk. Gudomligt gott!

[Andra bloggar om: grill, grillning, mat, vin]

För varmt!

Nu när jag äntligen fått så fint i min lilla trädgård går det inte att sitta där.
Det är på tok för varmt, man smälter bort.

Dags att diskutera kemisk kastrering?

Svenskan fortsätter att komma i brevlådan. Artikeln om den senaste HIV-mannen och hans offer väckte riktig ångest, det knöt sig i magen. Jag har sagt det förut: jag borde inte läsa nyheter, jag tar så illa vid mig av allting, lever mig in i det för mycket. I det här fallet bidrog säkert även min lilla bacillskräck och det faktum att jag har en dotter som är 14-år.

Arg blir jag också. En mängd frågor snurrar nu i min skalle:

Varför är de här s.k. HIV-männen alltid utländska medborgare? Har de lägre moral än svenskar? Är svenskorna lättare att luras till oskyddad sex? Eller är det så att den svenska sjukvården bjuder dem på de svindyra bromsmedicinerna?

Och varför vill dessa unga tjejer ha oskyddad sex med en helt okänd ”Hot Boy” de träffat på Internet? Lockar spänningen à la rysk roulette? Är de bara naiva? Eller har de så låg självkänsla att de faller pladask för en charmör som öser komplimanger över dem?

Varför väljer man en så mesig brottsrubricering som ”försök till grov misshandel”? Varför inte ”försök till mord” när det gäller en dödlig och obotlig sjukdom (bromsmediciner i all ära)?

Slutligen: Hur kan en människa vara så ond att han med berått mod smittar ned andra med en dödlig sjukdom? Den aspekten skrämmer mig nog allra mest... Är det inte dags att man börjar diskutera kemisk kastrering av dessa levande smittohärdar?

Förtydligande: Jag har inga som helst invandrarfientliga aspekter på detta. Jag undrar bara varför HIV-smittade svenska män inte bär sig åt på samma sätt. Något verkar skilja vad gäller upplysning, empati och/eller etik & moral.

Uppdatering 9/6: Nu framkommer det att de yngsta offren bara var 12-13 år, vilket förklarar deras naivitet, de var ju bara barn. Det gör också HIV-mannen till pedofil.

[Andra bloggar om: HIV, hiv-mannen, sex] [Andra intressanta blogginlägg]

Konsten att montera en grill

I morse när jag var och handlade spontanköpte jag en klotgrill för 219 kr.
På Willys (!). Jag har nämligen tröttnat på att man inte kan grilla spett med min fina elgrill. Och jag köper hellre en ny grill ofta, än att investera i en Weber för flera tusen. Det känns fräschare.

I kväll när jag skulle montera ihop den, insåg jag att man måste vara ett smärre tekniskt snille för att lyckas. Nu är jag som tur är nästan det, har alltid varit. Men sådana som min kära mamma eller morbror G skulle aldrig få ihop den, de klarar knappt att byta en propp. Vad gör man då? Köper en svindyr färdigmonterad?

Nu blir det grillkväll två kvällar i rad. Först ut är min mamma, som gläder sig så åt en helkväll i morgon, bara vi två, med god mat och en massa vin.

Lämna plats för varandra!

Picaboo återger här en strof ur Khalil Gibrans Profeten:

”Stå vid varandras sida,
dock inte alltför nära,
ty templets pelare står åtskilda,
och eken och cypressen växer inte i varandras skugga.”

Det sammanfattar så fint min egen syn på kärlek.
Maria Wine ger sin variant på samma tema här.

[Andra bloggar om: kärlek, citat, dikter, khalil gibran, maria wine]

En högsommarvarm nationaldag

Jag hoppas ni har haft en riktigt fin nationaldag.
Själv tillbringade jag denna högsommarvarma dag på sjön.
Efter det firade vi med en oxfilétoast och en stor kall öl på Lisas sjökrog.

Det är tur att kvällarna är långa så här års. På så sätt hann jag också göra lite nytta i min vackra, men ack så igenvuxna lilla stadsträdgård. Jag gick loss med sekatören i ett rasande tempo och höll på ända fram till kvart över tio. Nu börjar där se riktigt prydligt och inbjudande ut.

Till helgen ska jag försöka hinna med mina sommarplanteringar i kruka (om där nu finns några växter kvar på plantskolan). Under tiden njuter jag av den vackert röda vallmon och min rosablommande träddunge.

[Andra bloggar om: nationaldag, trädgård, blommor, foto]

Tidningsmysterium

Jag har av någon mysko anledning börjat få eminenta Svenska Dagbladet hem i brevlådan varje dag. Utan att ha beställt någon provprenumeration eller liknande. De har heller ingen drive i området, vad jag vet. Mina grannar får den inte.

Jag tackar förstås och tar emot, men blir mer och mer konfunderad:
Hamnar tidningen bara i fel brevlåda? Finns det någon anonym givare därute som tycker jag bör bli mer allmänbildad? Eller kan det vara SvD som vill tacka för att jag ibland länkar till dem här i bloggen?

Diktaren Erik Blomberg

En av mina favoritdiktare är författaren och konsthistorikern Erik Blomberg (1894-1965). Han var en av Sveriges främsta diktare under första halvan av 1900-talet. Jag har i min ägo hans samlade dikter från 1944, inköpt på antikvariat. Den återvänder jag ofta till.


Var inte rädd för mörkret heter hans kanske mest kända dikt.

Var inte rädd för mörkret,
ty ljuset vilar där.
Vi se ju inga stjärnor,
där intet mörker är.

I ljusa irisringen
du bär en mörk pupill,
ty mörkt är allt, som ljuset
med bävan längtar till.

Var inte rädd för mörkret,
ty ljuset vilar där,
var inte rädd för mörkret,
som ljusets hjärta bär.


Jag tycker också mycket om kärleksdikten Sångarhjärtat, varav jag här endast återger ett utdrag:

Du gled igenom mitt öga
en sällsamt stilla dag,
du sjönk genom blodets gångar
och stannade hjärtats slag.

Då var allting förändrat,
det var inte bara jag,
det var någon annan som andades
med mina andetag.

Och mina ögon voro
ej mer av samma slag,
ty allt som nu de sågo,
bar dina anletsdrag.

Och mina händer kände,
då djupt i dröm jag låg,
från dina händers ådror
en varm och mäktig våg.

Jag är ej mer densamme
och äger ej mig själv,
jag är en våg som brusar
i någon helig älv.

---

Hur underligt att veta:
du vet ej där du går,
att ljusa sånger spira
och susa i ditt spår.


Och så förstås den vackra I dina händers mjuka fågelbo

I dina ögons klara morgonljus
mitt hjärta vaknar. Allt är ljus.

I dina läppars höga kärlekssång
min glädje brusar. Allt är sång.

I dina händers mjuka fågelbo
min oro somnar. Allt är ro.


Erik Blomberg har - liksom de flesta poeter - även en mörk sida, vilken kommer till uttryck i Du mörka minne

Du mörka minne, huru kan du tungt
beskugga ljuset av var lycklig stund?
Kan aldrig nuets daggiga minut,
av solen genomstrålad, lyftas ut
ur kretsen av din kyla, eller är
du själv i varje timma, varje dag,
med tyngden av ditt järngrå moln
förkrossande
allt ljus, all lust, allt liv?


[Andra bloggar om: Erik Blomberg, dikter, poesi, författare]

Dagens bloggtips

Om du vill beröras av
en människas innersta tankar
ska du besöka Picaboo.

Sov gott lilla farmor!

Jag fick precis veta att min danska farmor Kristine somnat in i morse, 97 år gammal.
Just på min pappas 60-årsdag.

Sista gången jag träffade henne var sommaren 2004, då jag och barnen var i Danmark och hälsade på. Även om hon inte var senil, kunde hon inte känna igen mig, sade hon då. Själv fick jag en smärre chock över hur hon ”krympt”. Jag mindes henne som så kraftfull!

Jag kan inte påstå att jag kände min farmor särskilt väl, i alla fall inte de senaste 15-20 åren. Men fram till jag var i 20-årsåldern var jag och hälsade på henne om somrarna i den lilla byn Fensten i Odder kommun, några mil utanför Århus på Jylland. Jag har så många härliga barndomsminnen därifrån! Språket och känslan av att Danmark är mitt andra hemland bär jag för alltid med mig.

Jag tror hon hade ett tufft liv min farmor. Kom från fattiga förhållanden och fick tidigt försörja sig som hembiträde. Gifte sig med med min betydligt äldre farfar, som dog när min pappa var 11 år. Hon fick nog inte mycket och hade därför heller inte mycket kärlek att ge. Och hon överlevde två av sina barn. Bara minstingen - min pappa - finns nu kvar.

Jag försöker känna efter vad jag egentligen känner nu när hon är död.
Än så länge är jag förunderligt oberörd. Det måste få sjunka in.

[Andra bloggar om: död, sorg, farmor, Danmark]

Kräsna gäster

Det är väldigt jobbigt att hålla barnkalas. En av mammorna uttryckte sin beundran över hur jag orkade med hela tre timmar. De flesta andra kalas håller på 2-2,5 timmar. Jo, eftersom vi bjuder på matiné försvinner en och en halv timma inne i biomörkret, förklarade jag. Det brukar lugna ner även de allra busigaste små frön. Dessutom hade jag hjälp av såväl min vän Anders som min dotter och hennes pojkvän.

Men som sagt: det är ett fasligt sjå. Man blir helt svettig bara av att få dem att sitta still, att passa upp på dem, torka upp utspilld läsk, trösta någon som halkat av stolen osv.

Och inte är det lätt att göra dessa kräsna varelser nöjda heller. Förra året bjöd vi på pannkakor med sylt. Då var där förstås någon som inte gillade pannkakor. Detta året bjöd vi på laktos- och glutenfri korv eftersom tre gäster är mjölkallergiker, varav en dessutom gluten- och äggallergiker. ”Jag tycker inte om korv.”, sade en unge. ”Inte jag heller”, hördes från en annan.

Till efterrätt var det marängsviss-glass. Det borde få vilken unge som helst att jubla, tänker man. Men inte! De flesta föredrog en tråkig laktosfri glasspinne.

Nästa objekt att klaga på var filmen Bortspolad. ”Den har jag sett. Den är tråkig.”, tyckte någon. Men fick som tur var mothugg av de flesta.

Jag undrar nu bara: Vad är det för fel på ungar nuförtiden? På min tid var pannkakor, varm korv, marängsviss och matiné något alla fullkomligen älskade. Och gjorde man det inte höll man åtminstone god min!

Trots allt blev kalaset väldigt lyckat. Min 14-åriga dotter var dessutom omåttligt populär bland småkillarna. ”Jag vill äta upp dig.”, fick hon till sin förvåning höra av en framfusig casanova, som sedan hängde på henne och ville krama henne var femte minut under filmen. En annan charmör gav henne till och med massage! Fast jag tror inte hennes pojkvän blev så värst svartsjuk ändå. ;)



Fler bilder från kalaset hittar du i Davids egen blogg.

[Andra bloggar om: barn, barnkalas]

De elaka brännmaneterna

Anne skriver idag om brännmaneter. Och då menar hon inte de där slemmiga sakerna i havet, utan syftar på den typ av elaka kommentarer som vissa människor slänger ur sig i avsikt att såra och trycka ned en medmänniska. Jag gillar Annes träffsäkra liknelse av detta med brännmaneter.

I hennes fall var det en väninna som upprepade gånger kritiserade henne på ett direkt elakt sätt. Min kommentar till detta löd:

”Jag känner bara alltför väl igen den typen av elakhet. Den bottnar i att personen ifråga själv mår mycket dåligt och på något märkligt sätt stärks av att få projicera detta på någon annan. Och faktiskt även i visst hat och avundsjuka.

En nära släkting, som genom alla år gav mig samma slags maneter, har jag numera klippt kontakten med.

’Fråga dig ibland på fullaste allvar om de människor, som du umgås med, lyfter dig eller drar ner dig.’ Richard Jahnke”

Jag har tidigare skrivit om hur svårt jag har att fördra elakhet här.
Och om ordets makt att såra och söndra här, vilket jag fick så många bra kommentarer på att det resulterade i detta inlägg.

Man kan ha ett visst överseende med dessa maneter om man betänker att personen själv måste må dåligt. Men när det händer gång på gång och man känner att man dras ner av det - då måste man sluta umgås med henne/honom. Det egna välmåendet måste till syvende och sist sättas främst. Det är en ren överlevnadsinstinkt.

[Andra bloggar om: elak, elakhet, projicering, psykologi]
[Andra intressanta blogginlägg]

Tips på roliga lekar mottages tacksamt!

I morgon är det barnkalas för den nyblivne sjuåringen. Jag har turen att ha en vän som har en egen liten, men fullt utrustad biosalong med tio platser - MiniBio. Där har det hållits många populära kalas genom åren. Barnen får till och med hämta ut riktiga numrerade biljetter och popcorn i biokiosken!

Förutom matiné, korv och tårta tänkte vi bjuda på ett par lekar också.
Är det någon som har något bra tips?
Det står lite still i min hjärna just nu, känner jag.

[Andra bloggar om: barn, barnkalas, lekar, bio]

Ensamstående med barn = hel familj?

Läser idag i SvD att det äntligen börjar gå upp för researrangörer o dyl att den traditionella kärnfamiljen blir alltmer sällsynt. Vi som är ensamstående föräldrar diskrimineras ofta av att familjebiljetter bygger på att det är två vuxna som reser med barn.

Jag minns en gång då jag nappade på Göteborg Turistbyrås erbjudande om att barnen fick bo gratis om man bokade hotell via dem. Att detta bara gällde om det var två vuxna betalande ”glömde” man dock nämna i webannonsen.

Och hur många gånger har det inte hänt att man ska gå in på nån djurpark eller liknande och det blir dyrare med familjebiljett än att betala för var och en? Man är tydligen inte en ”hel” familj utan en respektive!

Det är bara att hoppas att fler tar efter detta lovvärda initiativ från Apollo och Astrid Lindgrens värld.

[Andra bloggar om: resor, ensamstående, förälder, familj, barn]
[Andra intressanta blogginlägg]

Myntate på La Mosquée

Precis intill Jardin des Plantes, i Paris femte arrondissement, ligger La Grande Mosquée de Paris – Frankrikes största moské som tar upp nästan ett helt kvarter.



Här finns också La Mosquée – garanterat alkoholfri orientalisk tesalong/restaurang med hammam och shop. Där kan man avnjuta ett glas ”thé à la menthe” inne på den alldeles bedårande innergården, bland vacker blåvit mosaik, fikonträd och en liten sprudlande fontän.




Här råder ett behagligt lugn. Här ville jag gärna haft stannat ett par timmar med en god bok. Om jag bara haft mer tid...

[Andra bloggar om: paris, moské, orientaliskt, resor, café]
[Andra intressanta blogginlägg]

Fantastiska Firefox

Jag har precis uppgraderat min älskade webbrowser Firefox till version 2.0. Och jag häpnar över hur proffsigt det är!

Du som fortfarande surfar med Internet Explorer eller annat mediokert vill jag nu uppmana att genast byta till Mozillas prisbelönta Firefox! Det är för det första helt gratis. För det andra imponerande snabbt, säkert, stabilt och användarvänligt. Och för det tredje kan du skräddarsy programmet så att det passar just ditt surfande. Det finns en massa nyttiga och kul add-ons som lägger till funktioner eller förändrar utseendet på browserns design. Själv kör jag med härligt kitchiga Pimpzilla - leopardmönster, guld och diamantglitter. ;) Ett extra plus är att man även kan googla direkt från browsermenyn med Google Toolbar.

Ladda ned Firefox 2.0 via länken under min profil och testa du också!

Uppdatering 2/6: Glömde nämna en liten finess som övriga browsers saknar. Man kan spara ned hela sin blogg månad för månad via "spara sida som" och välja format fullständig. Firefox lägger då prydligt samtliga bilder och andra tillhörande filer i en egen arkivmapp. Perfekt för backup!

[Andra bloggar om: firefox, browser, surfa, internet]