NU måste jag göra mig i ordning inför kvällen.
Ska ut och äta med en kul kund, som även blivit en väninna. :)
Tyst och metodiskt
5 timmar sedan
lördag, mars 31, 2007
Gissa vad? ;)
NU måste jag göra mig i ordning inför kvällen.
Ska ut och äta med en kul kund, som även blivit en väninna. :)
Nattugglan som försvann
I hela mitt liv har jag varit en kvällsmänniska, en riktig nattuggla.
I psykologin har jag fått lära mig att våra medfödda biologiska klockor sällan är programmerade på de 24 timmar som dygnet faktiskt består av. Morgonmänniskors klocka har runt 23 timmar, medan en kvällsmänniskas består av 25. Därav att man lätt förskjuter dygnet i ena eller andra riktningen när man har semester.
Nu undrar jag bara: Kan denna inre klocka med åren programmera om sig? För nu har det märkliga inträffat att jag inte längre kan kalla mig en kvällsmänniska.
Jag, som för bara ett par år sedan kunde ligga och läsa deckare eller statistik framåt tre på natten, kan inte hålla upp ögonen många rader i en bok. Och det redan halv elva-elva på kvällen! För att inte tala om hur jag brukade sitta uppe och jobba halva nätterna – inte minst när jag fått stanna hemma för vård av sjukt barn på dagtid. På sin höjd orkar jag numera skriva ett blogginlägg på kvällstid.
I stället vaknar jag allt tidigare om morgonen... Var ska detta sluta? Ska jag till sist bli en utpräglad morgonmänniska som min mor? Aldrig kunna se en film på kvällarna och väcka mina stackars barn med dammsugning klockan sju på lördagsmorgonen (så att de också blir beroende av öronproppar)?
Jag saknar så mitt kvällsproduktiva jag...
[Andra bloggar om: nattuggla, psykologi] [Andra intressanta blogginlägg]
I psykologin har jag fått lära mig att våra medfödda biologiska klockor sällan är programmerade på de 24 timmar som dygnet faktiskt består av. Morgonmänniskors klocka har runt 23 timmar, medan en kvällsmänniskas består av 25. Därav att man lätt förskjuter dygnet i ena eller andra riktningen när man har semester.
Nu undrar jag bara: Kan denna inre klocka med åren programmera om sig? För nu har det märkliga inträffat att jag inte längre kan kalla mig en kvällsmänniska.
Jag, som för bara ett par år sedan kunde ligga och läsa deckare eller statistik framåt tre på natten, kan inte hålla upp ögonen många rader i en bok. Och det redan halv elva-elva på kvällen! För att inte tala om hur jag brukade sitta uppe och jobba halva nätterna – inte minst när jag fått stanna hemma för vård av sjukt barn på dagtid. På sin höjd orkar jag numera skriva ett blogginlägg på kvällstid.
I stället vaknar jag allt tidigare om morgonen... Var ska detta sluta? Ska jag till sist bli en utpräglad morgonmänniska som min mor? Aldrig kunna se en film på kvällarna och väcka mina stackars barn med dammsugning klockan sju på lördagsmorgonen (så att de också blir beroende av öronproppar)?
Jag saknar så mitt kvällsproduktiva jag...
[Andra bloggar om: nattuggla, psykologi] [Andra intressanta blogginlägg]
fredag, mars 30, 2007
Dags att vara kreativ igen
Dagen idag ska ägnas åt skapandet av en logotype.
På sista tiden har det varit så mycket införsäljning, projektledning och pappersarbete, att jag nästan glömt hur roligt det är att kreera...
Men för att kunna vara kreativ måste jag få vara helt ostörd. Mina bästa alster har nästan alltid fötts på kvällar/nätter och helger, inte mellan åtta och fem. Igår, medan jag hade barnvakt, kunde jag leta fram idéer i lugn och ro. Idag jobbar jag vidare hemifrån. Till Mozarts pianokonserter och doften av vaniljrökelse.
Kanske unnar jag mig att lapa lite sol i min pyttelilla trädgård på middagsrasten. Om jag kan slita mig.
På sista tiden har det varit så mycket införsäljning, projektledning och pappersarbete, att jag nästan glömt hur roligt det är att kreera...
Men för att kunna vara kreativ måste jag få vara helt ostörd. Mina bästa alster har nästan alltid fötts på kvällar/nätter och helger, inte mellan åtta och fem. Igår, medan jag hade barnvakt, kunde jag leta fram idéer i lugn och ro. Idag jobbar jag vidare hemifrån. Till Mozarts pianokonserter och doften av vaniljrökelse.
Kanske unnar jag mig att lapa lite sol i min pyttelilla trädgård på middagsrasten. Om jag kan slita mig.
Man vet att våren är här...
torsdag, mars 29, 2007
Coola killen - världens bästa barnvakt
Jag har skaffat världens bästa barnvakt till sonen: En killkompis till min dotter. De var klasskamrater hela mellanstadiet och jag har alltid varit så förtjust i honom, mjuk och gullig samtidigt som han är värsta coola killen också. En riktig svärmorsdröm!
Idén föddes i lördags kväll när han var här och käkade med oss allihop och jag märkte hur snäll han var mot min och väninnans son. Och att han dessutom gillade tevespel och Star Wars. Han blev själaglad när jag frågade, för han behöver pengar till sin ”trick-cykel”.
Nu har han hämtat sonen på fritids två dagar i rad, gått hem med honom och värmt lite middag i micron. På så sätt har jag kunnat jobba över ett par timmar utan att stressa. Och ja, även sluppit ifrån de trista rutinerna! ;)
En sådan härlig känsla det är att komma hem till dessa två gulliga killar som ritar vid köksbordet eller myser i soffan! Och det bästa av allt är att de gillar både varandra och arrangemanget. En riktig win-win lösning med andra ord.
En annan aspekt som tilltalar mig är det ovanliga faktum att jag hittat en barnvakt av manligt kön. :)
[Andra bloggar om: barn, barnvakt]
Idén föddes i lördags kväll när han var här och käkade med oss allihop och jag märkte hur snäll han var mot min och väninnans son. Och att han dessutom gillade tevespel och Star Wars. Han blev själaglad när jag frågade, för han behöver pengar till sin ”trick-cykel”.
Nu har han hämtat sonen på fritids två dagar i rad, gått hem med honom och värmt lite middag i micron. På så sätt har jag kunnat jobba över ett par timmar utan att stressa. Och ja, även sluppit ifrån de trista rutinerna! ;)
En sådan härlig känsla det är att komma hem till dessa två gulliga killar som ritar vid köksbordet eller myser i soffan! Och det bästa av allt är att de gillar både varandra och arrangemanget. En riktig win-win lösning med andra ord.
En annan aspekt som tilltalar mig är det ovanliga faktum att jag hittat en barnvakt av manligt kön. :)
[Andra bloggar om: barn, barnvakt]
Uteserveringar i mars
Uteserveringar i mars hör inte precis till vanligheterna, ens för oss här nere i söder. Förra året vill jag minnas att jag vid den här tiden forfarande sopade bort snö från bilen varenda morgon... Men nu poppar de upp som svampar, uteserveringarna. Och vi blekfisar med dem!
.
Igår morse fick jag plötsligt ett sms från väninnan U, som skulle vara i stan över dagen. Hon undrade om jag möjligen hade tid med en fika. Nja, men jag tog mig den tiden. Jordgubbs-cheesecake och tjejpladder i två timmar ute i solen på Greven, vad går upp emot det? ;)
. Igår morse fick jag plötsligt ett sms från väninnan U, som skulle vara i stan över dagen. Hon undrade om jag möjligen hade tid med en fika. Nja, men jag tog mig den tiden. Jordgubbs-cheesecake och tjejpladder i två timmar ute i solen på Greven, vad går upp emot det? ;)
tisdag, mars 27, 2007
I livets villervalla
I livets villervalla
vi gå på skilda håll.
Vi mötas och vi spela
vår roll –
Vi dölja våra tankar,
vi dölja våra sår
och vårt hjärta som bankar
och slår –
Vi haka våra skyltar
var morgon på vår grind
och prata om väder
och vind –
I livets villervalla
så nära vi gå –
men så fjärran från varandra
ändå.
...
Ur en Döddansares visor av Nils Ferlin
Fotnot: Denna dikt är en av dem jag kryssat för i min samlingsutgåva av Nils Ferlins poesi. Samma dikt fick jag igår via mail av den vän jag berättar om nedan.
[Andra bloggar om: nils ferlin, dikter, poesi]
vi gå på skilda håll.
Vi mötas och vi spela
vår roll –
Vi dölja våra tankar,
vi dölja våra sår
och vårt hjärta som bankar
och slår –
Vi haka våra skyltar
var morgon på vår grind
och prata om väder
och vind –
I livets villervalla
så nära vi gå –
men så fjärran från varandra
ändå.
...
Ur en Döddansares visor av Nils Ferlin
Fotnot: Denna dikt är en av dem jag kryssat för i min samlingsutgåva av Nils Ferlins poesi. Samma dikt fick jag igår via mail av den vän jag berättar om nedan.
[Andra bloggar om: nils ferlin, dikter, poesi]
Den destruktiva svartsjukan
Jag har precis förlorat en nyfunnen vän.
Han tvingades säga upp sin bekantskap med mig på grund av hustruns sjukliga svartsjuka. För husfridens skull.
Det känns både sorgligt och högst orättvist: Det har inte funnits tillstymmelse till annat än kamratskap oss emellan. Under en kort tid har vi haft ett givande utbyte av tankar, musik och böcker. Det är allt. Vi är ju lyckligt upptagna båda två. Han är dessutom äldre än min egen far!
Men mot svartsjuka biter inga förnuftiga resonemang.
Det vet jag efter flera år tillsammans med en sjukligt svartsjuk man.
Så här i efterhand kan jag inte begripa hur jag kunde acceptera hans kontrollerande beteende. Men just då – för husfridens skull – verkade det logiskt att alltmer klippa kontakten med mina egna vänner, bli alltmer isolerad hemmavid. För att undvika bråk. Och sprit.
Kanske är det just dessa gamla sår som rivs upp nu? Att det är därför jag känner mig så vemodig till sinnet idag.
”Svartsjuka är bra för förhållandet” läser jag nu i Aftonbladet, där man rekommenderar par att framkalla varandras svartsjuka genom att spela spel och ljuga för varandra.
Nej, svartsjuka är enbart destruktivt! säger jag. En svartsjuk människa saknar förtroende för, och tvivlar på den andres trohet. En svartsjuk människa vill äga den andra helt och hållet.
Enligt psykoterapeut Ulla Arnell (i AB) är det ångesten att bli lämnad, skräcken att bli bortvald och dålig självkänsla som utgör svartsjukans grundpelare.
”De som är mest svartsjuka är de som behöver mest bekräftelse på kärlek, inte de som älskar mest. Det handlar mer om ens egen inre rädsla än djupa känslor för partnern. Den allvarligaste typen av svartsjuka är när man på ett omedvetet plan har ett sjukligt behov av att kontrollera sin partner. Det finns män och kvinnor som ständigt inbillar sig att deras partner är otrogna eller flirtar med andra. I de allvarligaste fallen kan det gå så långt att man låser in eller misshandlar sin partner för att man inte längre klarar av att kontrollera sina känslor.”
Jag anser att förtroende är grundpelaren i varje förhållande. Min partner ska känna samma tillit till mig som jag till honom. Man ska unna varandra att ha egna vänner, egna intressen och att göra roliga saker på egen hand. Det är det som håller kärleken vid liv!
[Andra bloggar om: svartsjuka, kontrollbehov, psykologi, förhållanden, kärlek]
[Andra intressanta blogginlägg]
Han tvingades säga upp sin bekantskap med mig på grund av hustruns sjukliga svartsjuka. För husfridens skull.
Det känns både sorgligt och högst orättvist: Det har inte funnits tillstymmelse till annat än kamratskap oss emellan. Under en kort tid har vi haft ett givande utbyte av tankar, musik och böcker. Det är allt. Vi är ju lyckligt upptagna båda två. Han är dessutom äldre än min egen far!
Men mot svartsjuka biter inga förnuftiga resonemang.
Det vet jag efter flera år tillsammans med en sjukligt svartsjuk man.
Så här i efterhand kan jag inte begripa hur jag kunde acceptera hans kontrollerande beteende. Men just då – för husfridens skull – verkade det logiskt att alltmer klippa kontakten med mina egna vänner, bli alltmer isolerad hemmavid. För att undvika bråk. Och sprit.
Kanske är det just dessa gamla sår som rivs upp nu? Att det är därför jag känner mig så vemodig till sinnet idag.
”Svartsjuka är bra för förhållandet” läser jag nu i Aftonbladet, där man rekommenderar par att framkalla varandras svartsjuka genom att spela spel och ljuga för varandra.
Nej, svartsjuka är enbart destruktivt! säger jag. En svartsjuk människa saknar förtroende för, och tvivlar på den andres trohet. En svartsjuk människa vill äga den andra helt och hållet.
Enligt psykoterapeut Ulla Arnell (i AB) är det ångesten att bli lämnad, skräcken att bli bortvald och dålig självkänsla som utgör svartsjukans grundpelare.
”De som är mest svartsjuka är de som behöver mest bekräftelse på kärlek, inte de som älskar mest. Det handlar mer om ens egen inre rädsla än djupa känslor för partnern. Den allvarligaste typen av svartsjuka är när man på ett omedvetet plan har ett sjukligt behov av att kontrollera sin partner. Det finns män och kvinnor som ständigt inbillar sig att deras partner är otrogna eller flirtar med andra. I de allvarligaste fallen kan det gå så långt att man låser in eller misshandlar sin partner för att man inte längre klarar av att kontrollera sina känslor.”
Jag anser att förtroende är grundpelaren i varje förhållande. Min partner ska känna samma tillit till mig som jag till honom. Man ska unna varandra att ha egna vänner, egna intressen och att göra roliga saker på egen hand. Det är det som håller kärleken vid liv!
[Andra bloggar om: svartsjuka, kontrollbehov, psykologi, förhållanden, kärlek]
[Andra intressanta blogginlägg]
söndag, mars 25, 2007
En försmak av sommaren
Tillsammans med väninnan K och hennes son mötte vi idag den ljuvliga sommarvärmen ute på Saltö Sand och invid Dragsö Sund. Bland en och annan humla, citronfjäril, lövsångare, nyckelpiga, gräsand och ekorre njöt vi av varenda sekund.
Dagens stora äventyr var monsterbraxen som pojkarna fann döende på botten invid bryggan. Wow, snacka om ful fisk!
[Andra bloggar om: vår, sommar, sol, strand, karlskrona, foto, barn]
lördag, mars 24, 2007
Kusligt likt
Hos Matti hittade jag idag denna vackra bild av den japansk/amerikanske konstnären Kenichi Hoshine.
Sannerligen inte helt olikt det foto jag för ett tag sedan publicerade på min sovande son!
Jag kunde inte låta bli att maila konstnären fotot. :)
Uppdatering 2007-03-25, kl 01:05
Hello. Thank you for your email and the very nice photo. Yes, there is a resemblance between the two images. :)
The painting is an image of my girlfriend sleeping. I wanted to capture the serenity of the scene, like you probably wanted with your son.
I hope all is well with you.
sincerely,
Kenichi
[Andra bloggar om: likheter, konst]
Sannerligen inte helt olikt det foto jag för ett tag sedan publicerade på min sovande son!
Jag kunde inte låta bli att maila konstnären fotot. :)
Uppdatering 2007-03-25, kl 01:05
Hello. Thank you for your email and the very nice photo. Yes, there is a resemblance between the two images. :)
The painting is an image of my girlfriend sleeping. I wanted to capture the serenity of the scene, like you probably wanted with your son.
I hope all is well with you.
sincerely,
Kenichi
[Andra bloggar om: likheter, konst]
En tuppkam på besök
Som tonårsförälder är det inte helt lätt hur man ska bete sig för att inte vara pinsam eller töntig.
Jag minns med fasa min egen mor, som när jag hade killbesök på rummet knackade på och undrade ”om det var någon som ville ha lite saft och bullar”... Eller som visade pinsamma bilder på mig som liten för äldre pojkvänner som ringde på dörren. ”Kom in, kom in och titta här... Här är X när hon var sju år... och den här tavlan broderade hon till mig på mors dag...”
Igår kväll hade dottern ”Tuppkammen” på besök.
Redan i hallen gjorde jag bort henne genom att kommentera hans frisyr.
Det förstod jag direkt på hennes mördande blick och på hur hon himlade med ögonen.
Men sedan tror jag att jag skötte mig rätt okej. Knackade bara på ett par gånger för att tala om att maten stod framdukad, för att höra om de ville ha något gott till filmen de tittade på, samt för att meddela att klockan snart var elva = hemdags för killen.
Perfekt kvällsmat i sammanhanget är att helt enkelt ställa fram lite grillad kyckling, cocktailtomater, färsk ananas, baguette, smör och ost.
Så får de plocka med sig maten på en tallrik in på rummet.
Och slipper sitta vid middagsbordet med en pinsam morsa.
PS. Apropå tuppkammar, kan jag avslöja att jag var ruskigt kär i en sådan i femton-sexton års åldern.
[Andra bloggar om: tonåringar, föräldrar, mamma]
[Andra intressanta blogginlägg]
Jag minns med fasa min egen mor, som när jag hade killbesök på rummet knackade på och undrade ”om det var någon som ville ha lite saft och bullar”... Eller som visade pinsamma bilder på mig som liten för äldre pojkvänner som ringde på dörren. ”Kom in, kom in och titta här... Här är X när hon var sju år... och den här tavlan broderade hon till mig på mors dag...”
Igår kväll hade dottern ”Tuppkammen” på besök.
Redan i hallen gjorde jag bort henne genom att kommentera hans frisyr.
Det förstod jag direkt på hennes mördande blick och på hur hon himlade med ögonen.
Men sedan tror jag att jag skötte mig rätt okej. Knackade bara på ett par gånger för att tala om att maten stod framdukad, för att höra om de ville ha något gott till filmen de tittade på, samt för att meddela att klockan snart var elva = hemdags för killen.
Perfekt kvällsmat i sammanhanget är att helt enkelt ställa fram lite grillad kyckling, cocktailtomater, färsk ananas, baguette, smör och ost.
Så får de plocka med sig maten på en tallrik in på rummet.
Och slipper sitta vid middagsbordet med en pinsam morsa.
PS. Apropå tuppkammar, kan jag avslöja att jag var ruskigt kär i en sådan i femton-sexton års åldern.
[Andra bloggar om: tonåringar, föräldrar, mamma]
[Andra intressanta blogginlägg]
fredag, mars 23, 2007
Välklädd dotter
l 
Jag fick fint besök av dottern Alice på jobbet idag. Hon är just nu prao-elev på biblioteket här intill och spenderade lunchrasten med oss. :)
Se så fint klädd hon är i min korta kjol och mina over-knees strumpor från 80-talet, som hon fyndade i en koffert i källaren! Vilken tur att jag sparat några plagg av nostalgiska skäl...
Jag fick fint besök av dottern Alice på jobbet idag. Hon är just nu prao-elev på biblioteket här intill och spenderade lunchrasten med oss. :)
Se så fint klädd hon är i min korta kjol och mina over-knees strumpor från 80-talet, som hon fyndade i en koffert i källaren! Vilken tur att jag sparat några plagg av nostalgiska skäl...
Bokidé
Vaknade enligt min nya ovana innan klockradion.
Tankarna for omkring där i sängen och plötsligt hade en spännande bokidé fötts! Men eftersom man aldrig är helt ensam om sina idéer, måste jag börja med att kolla:
1. Om något liknande redan givits ut.
2. Om något bokförlag skulle vara intresserat av idén.
Ni får gärna ge mig tips och råd angående bokförlag.
Ute skiner solen i den stilla morgonen.
Önskar er alla en fin fredag! :)
Tankarna for omkring där i sängen och plötsligt hade en spännande bokidé fötts! Men eftersom man aldrig är helt ensam om sina idéer, måste jag börja med att kolla:
1. Om något liknande redan givits ut.
2. Om något bokförlag skulle vara intresserat av idén.
Ni får gärna ge mig tips och råd angående bokförlag.
Ute skiner solen i den stilla morgonen.
Önskar er alla en fin fredag! :)
torsdag, mars 22, 2007
Energibrist
Jag känner mig så oförklarligt trött. Oförmögen.
Brist på energi och ett starkt inre motstånd mot att ta itu med allting.
På jobbet: Alla papper som bara dröser omkring. Skattedeklarationer, bokföring. Ragga nya kunder. Styra upp projekt. Skriva omständliga offerter. Formulera affärsförslag. Tråk, tråk. Ingen lust alls.
Därhemma är det inte mycket bättre. Inget av mina projekt blir någonsin färdigt. Köpte och monterade ihop läckra vägghyllor från IKEA, men har fortfarande inte borrat upp dem. Inhandlade snygga sammetsgardiner och våder för ett halvår sedan. I garderoben kommer de inte till sin rätt...
Och jag är döless på att vara den som både hämtar och lämnar i skola/fritids vareviga dag. Alltid jag. Varje dag. Så jag sade till dottern i morse att nu får du faktiskt hämta din lillebror idag, för jag måste jobba över. ”Okej”, svarade hon bara.
Här sitter jag nu kvar på jobbet och känner en stor lättnad.
Över att en enda dag slippa den sedvanliga rutinen.
En stunds andhämtning. Helt ostörd.
Nu ska jag bara se till att utnyttja dessa timmar till att spotta fram det jag ska. Som en riktig produktionsmaskin.
Brist på energi och ett starkt inre motstånd mot att ta itu med allting.
På jobbet: Alla papper som bara dröser omkring. Skattedeklarationer, bokföring. Ragga nya kunder. Styra upp projekt. Skriva omständliga offerter. Formulera affärsförslag. Tråk, tråk. Ingen lust alls.
Därhemma är det inte mycket bättre. Inget av mina projekt blir någonsin färdigt. Köpte och monterade ihop läckra vägghyllor från IKEA, men har fortfarande inte borrat upp dem. Inhandlade snygga sammetsgardiner och våder för ett halvår sedan. I garderoben kommer de inte till sin rätt...
Och jag är döless på att vara den som både hämtar och lämnar i skola/fritids vareviga dag. Alltid jag. Varje dag. Så jag sade till dottern i morse att nu får du faktiskt hämta din lillebror idag, för jag måste jobba över. ”Okej”, svarade hon bara.
Här sitter jag nu kvar på jobbet och känner en stor lättnad.
Över att en enda dag slippa den sedvanliga rutinen.
En stunds andhämtning. Helt ostörd.
Nu ska jag bara se till att utnyttja dessa timmar till att spotta fram det jag ska. Som en riktig produktionsmaskin.
Om
Jag läser ur Bodil Malmstens textsamling ”Det är fortfarande ingen ordning på mina papper” om kvällarna, innan ögonen faller ihop.
Om bara inte om hade funnits...
[Andra bloggar om: om, citat, litteratur, bodil malmsten]
Om.
Det är ett litet runt ord men tungt.
Det ser runt ut, men det är taggigt med huggtänder.
Stryper handlingsförmågan, snör av. Huvudet i snaran – om.
Det dras åt.
Om.
...
Om jag bara kunde komma igång någon gång.
Om jag bara, om jag bara inte, om.
Om bara inte om hade funnits...
[Andra bloggar om: om, citat, litteratur, bodil malmsten]
onsdag, mars 21, 2007
Solidaritet?
Vet inte hur det är med er, men min solidaritet väcker man då inte genom att klottra ned den nyputsade fasaden på ett av Karlskronas vackraste hus...
[Andra bloggar om: solidaritet, flyktingar, klotter, karlskrona, foto]
Hotet var inget hot
Hemkommen från jobbet idag väntade ett brev från Polismyndigheten. De meddelade att det anonyma hotet jag fick förra veckan inte var något hot. Eller i alla fall inget olaga sådant: ”Polisen har i en undersökning funnit att händelsen inte är något brott.”
De förklarar dock inte varför de inte anser det vara något brott. Det måste man ta reda på själv. Vilket jag genast gjorde via nätet. Ur Brottsbalkens fjärde kapitel:
5§ Om någon lyfter vapen mot annan eller eljest hotar med brottslig gärning på sätt som är ägnat att hos den hotade framkalla allvarlig fruktan för egen eller annans säkerhet till person eller egendom, döms för olaga hot till böter eller fängelse i högst ett år.
Luddig definition för att vara lagtext. Är en skrivbordspolis i stånd att tolka en eventuell psykopats avsikt? Det är väl för övrigt rätt uppenbart att syftet med följande ord är att skrämmas – rejält: ”Du har precis skjutit dig själv i foten. Märk väl din framtid.....”
Därmed får jag heller aldrig veta säkert vem som skrivit hotet, bara gå runt och vara misstänksam och smårädd. Trots att jag har ip-numret... Hotet var visst inte så korkat trots allt. Han/hon visste precis var gränsen går.
[Andra bloggar om: hot, polisen, lagen] [Andra intressanta blogginlägg]
De förklarar dock inte varför de inte anser det vara något brott. Det måste man ta reda på själv. Vilket jag genast gjorde via nätet. Ur Brottsbalkens fjärde kapitel:
5§ Om någon lyfter vapen mot annan eller eljest hotar med brottslig gärning på sätt som är ägnat att hos den hotade framkalla allvarlig fruktan för egen eller annans säkerhet till person eller egendom, döms för olaga hot till böter eller fängelse i högst ett år.
Luddig definition för att vara lagtext. Är en skrivbordspolis i stånd att tolka en eventuell psykopats avsikt? Det är väl för övrigt rätt uppenbart att syftet med följande ord är att skrämmas – rejält: ”Du har precis skjutit dig själv i foten. Märk väl din framtid.....”
Därmed får jag heller aldrig veta säkert vem som skrivit hotet, bara gå runt och vara misstänksam och smårädd. Trots att jag har ip-numret... Hotet var visst inte så korkat trots allt. Han/hon visste precis var gränsen går.
[Andra bloggar om: hot, polisen, lagen] [Andra intressanta blogginlägg]
tisdag, mars 20, 2007
Mamma är lik sin mamma
Förr brukade jag ha väldigt kul åt min mammas problem att känna igen ansikten. Hon är så vimsig att hon kan se en långfilm och plötsligt utbrista: ”Men vem är nu det här? Jag tycker detta var en hemskt rörig film!” Och så är det en av huvudpersonerna som gör entré...
Nu när jag själv blivit likadan är det så lagom lustigt. Inte så att jag inte känner igen folk, för det gör jag mycket väl. Problemet är att jag inte kan placera dem. Och det händer titt som tätt.
Värst var väl den gången för några år sedan när jag var med barnen i en skoaffär. Då kom en kvinna fram och var sååå glad att se mig, undrade hjärtligt hur det var meeed oss. Jag höll god min samtidigt som jag letade febrilt i minnet. Ville inte erkänna att jag inte hade en aning om vem hon var, för med sig hade hon en dotter jämnårig med min egen, och jag kände ju så himla väl igen båda två och brukar koppla resten efter ett slag. Men det gjorde jag nu inte.
Och kvinnan pladdrade på: ”Ja, vi for förbi ert hus häromdagen och jag tänkte att vi mååssste knacka på...” Jag skyndade mig att inflika att vi inte bodde kvar, att vi precis skilt oss och flyttat in till stan. ”Nämen vad tråååkigt, hördu.” Sådär höll det på tills jag äntligen kunde smita åt sidan och väsa till dottern, som håller reda på allt: ”Vem är det där, det måste ju vara nån kompis till dig?!” ”Ja, jag vet inte”, svarade dottern.
Vi vet än idag inte vem denna mystiska människa och hennes dotter var.
Det är och förblir en gåta som jag klurar på emellanåt.
I söndags kväll var det dags igen. Medan vi kollade hockey på O’Learys höll jag på att bli tokig på vem killen intill var. Jag visste ju att jag pratat med honom flera gånger och kände på mig att han jobbar i nån affär. Men fick ge upp, jag kom inte på var.
Nu har jag svaret, tack vare att sonen tjatade sig till att slinka inom GAME-butiken och kolla tevespel på hemvägen idag. Där stod ju killen från O’Learys bakom disken! Jag log nog så fånigt att han trodde jag stötte på honom.
”Mamma – är lik sin mamma”, som nån gammal slagdänga går...
[Andra bloggar om: mamma, vimsig, minne, humor, skoj]
[Andra intressanta blogginlägg]
Nu när jag själv blivit likadan är det så lagom lustigt. Inte så att jag inte känner igen folk, för det gör jag mycket väl. Problemet är att jag inte kan placera dem. Och det händer titt som tätt.
Värst var väl den gången för några år sedan när jag var med barnen i en skoaffär. Då kom en kvinna fram och var sååå glad att se mig, undrade hjärtligt hur det var meeed oss. Jag höll god min samtidigt som jag letade febrilt i minnet. Ville inte erkänna att jag inte hade en aning om vem hon var, för med sig hade hon en dotter jämnårig med min egen, och jag kände ju så himla väl igen båda två och brukar koppla resten efter ett slag. Men det gjorde jag nu inte.
Och kvinnan pladdrade på: ”Ja, vi for förbi ert hus häromdagen och jag tänkte att vi mååssste knacka på...” Jag skyndade mig att inflika att vi inte bodde kvar, att vi precis skilt oss och flyttat in till stan. ”Nämen vad tråååkigt, hördu.” Sådär höll det på tills jag äntligen kunde smita åt sidan och väsa till dottern, som håller reda på allt: ”Vem är det där, det måste ju vara nån kompis till dig?!” ”Ja, jag vet inte”, svarade dottern.
Vi vet än idag inte vem denna mystiska människa och hennes dotter var.
Det är och förblir en gåta som jag klurar på emellanåt.
I söndags kväll var det dags igen. Medan vi kollade hockey på O’Learys höll jag på att bli tokig på vem killen intill var. Jag visste ju att jag pratat med honom flera gånger och kände på mig att han jobbar i nån affär. Men fick ge upp, jag kom inte på var.
Nu har jag svaret, tack vare att sonen tjatade sig till att slinka inom GAME-butiken och kolla tevespel på hemvägen idag. Där stod ju killen från O’Learys bakom disken! Jag log nog så fånigt att han trodde jag stötte på honom.
”Mamma – är lik sin mamma”, som nån gammal slagdänga går...
[Andra bloggar om: mamma, vimsig, minne, humor, skoj]
[Andra intressanta blogginlägg]
Ljuspåverkad
Jag är egentligen en nattmänniska. Men nu märker jag hur jag vaknar allt tidigare om morgonen, före klockradion, helt av mig själv. Jag kan inte ens ha sovmorgon på helgen längre: vaknade klockan sju både lördag och söndag. Egentligen jättetrött, men omöjligt att somna om. Vansinnigt irriterande! Och jag börjar alltmer förvandlas till en zombie...
I morse kom jag plötsligt på att det förstås har med ljuset att göra. Det sipprar igenom en hel del med persienner och många fönster. Påminner mig att detta hänt andra vårar också. Nu funderar jag på att försöka skaffa mig en sådan där sovmask som eleganta amerikanskor brukar ha på film. Finns de i verkligheten? Och sitter de på ordentligt när man sover? Någon som vet?
[Andra bloggar om: sömn, ljus]
I morse kom jag plötsligt på att det förstås har med ljuset att göra. Det sipprar igenom en hel del med persienner och många fönster. Påminner mig att detta hänt andra vårar också. Nu funderar jag på att försöka skaffa mig en sådan där sovmask som eleganta amerikanskor brukar ha på film. Finns de i verkligheten? Och sitter de på ordentligt när man sover? Någon som vet?
[Andra bloggar om: sömn, ljus]
måndag, mars 19, 2007
Lilla Akademien på Marinmuseum
l 
Medan Ronneby har sitt Kulturcentrum, har vi i Karlskrona tjusiga Marinmuseum. Och ibland ges konserter längst ut i Galjonshallen. Det måste väl ändå vara Sveriges vackraste konsertlokal?
Vår kulturella lördag fortsatte just där. Då bjöds det på gratis klassisk konsert av turnerande ungdomar från musikskolan/gymnasiet Lilla Akademien. Det var en sann njutning att – i denna miljö – lyssna till dessa begåvade elever och det trevligt sammansatta programmet. Här fanns kammarmusik av Mozart, såväl som modernare kompositioner för tuba och altsaxofon. Violinensemblen avslutade pampigt konserten med bland annat Brahms Ungerska dans och Sabeldansen av Khachaturian.
Här kan ni lyssna och ladda ned gratis MP3-CD med Lilla Akademien!
På hemvägen avnjöt vi var sitt glas rött vin på Nivå, som bjöd på utsikt över Tessins Trefaldighetskyrka i kvällssol.
[Andra bloggar om: klassisk musik, konsert, kultur, marinmuseum, karlskrona, kyrkor]
[Andra intressanta blogginlägg]
Don't mess with the Ironlady!
Notis ur dagens Blekinge Läns Tidning:
Jag kan tänka mig hundratals roligare sätt att bli lokalkändis på...
Känns lite olustigt, faktiskt. Det kan ju vara en riktig psykopat.
Å andra sidan kommer personen ifråga att åka dit eftersom vi har IP-numret... Ett ovanligt korkat hot!
Som C uttryckte saken: ”Don’t mess with the Ironlady!” ;-)
Jag kan tänka mig hundratals roligare sätt att bli lokalkändis på...
Känns lite olustigt, faktiskt. Det kan ju vara en riktig psykopat.
Å andra sidan kommer personen ifråga att åka dit eftersom vi har IP-numret... Ett ovanligt korkat hot!
Som C uttryckte saken: ”Don’t mess with the Ironlady!” ;-)
Högklassiga akvareller på Kulturcentrum i Ronneby
I lördags besökte vi grannstaden Ronneby för att gå på konstutställningarna Nordisk Akvarell 2007 och Åttonde europeiska akvarellfestivalen. Båda utställningarna rymdes i fantastiska Kulturcentrum – en f.d. lagerbyggnad uppförd 1907, numera en av landets i särklass bästa och vackraste konsthallar.
Kulturcentrum ligger i den gamla stadsdelen Bergslagen. Här finns även Heliga Kors kyrka med anor ända från 1100-talet, en mängd pittoreska 1700-1800-tals hus samt diverse muséer och utställningslokaler. Väl värt ett besök! Läs mer här.
De båda jurybedömda utställningarna höll mycket hög klass. En fördel med samlingsutställningar är att så många olika stilar finns representerade på en och samma gång. Här finns något för alla smaker!
Vi fastnade för flera av tavlorna och hade gärna stannat ett par timmar till... Jag investerade i stället i den tjocka utställningskatalogen med exklusivt konsttryck, som jag tänker bläddra i och njuta av långa stunder framöver. Ett tips: utställningen Nordisk akvarell 2007 åker på turné i landet, kommer att visas i Luleå i vår och i Sollentuna i sommar. Läs mer under aktuellt här.
[Andra bloggar om: kultur, konst, ronneby, ronneby kulturcentrum, nordisk akvarell 2007, kyrkor] [Andra intressanta blogginlägg]
Kulturcentrum ligger i den gamla stadsdelen Bergslagen. Här finns även Heliga Kors kyrka med anor ända från 1100-talet, en mängd pittoreska 1700-1800-tals hus samt diverse muséer och utställningslokaler. Väl värt ett besök! Läs mer här.
De båda jurybedömda utställningarna höll mycket hög klass. En fördel med samlingsutställningar är att så många olika stilar finns representerade på en och samma gång. Här finns något för alla smaker!
Vi fastnade för flera av tavlorna och hade gärna stannat ett par timmar till... Jag investerade i stället i den tjocka utställningskatalogen med exklusivt konsttryck, som jag tänker bläddra i och njuta av långa stunder framöver. Ett tips: utställningen Nordisk akvarell 2007 åker på turné i landet, kommer att visas i Luleå i vår och i Sollentuna i sommar. Läs mer under aktuellt här.
[Andra bloggar om: kultur, konst, ronneby, ronneby kulturcentrum, nordisk akvarell 2007, kyrkor] [Andra intressanta blogginlägg]
torsdag, mars 15, 2007
En sexårings googlande
”Kolla!” utbrast sexårige sonen nyss glatt framför datorn.
”Mmm”, muttrar jag, måttligt intresserad. Tills jag ser vad han har uppe på skärmen: En massa eregerade penisar, samlade under rubriken 'Årets snopp'!
”Nämen... fy, var fick du dem ifrån?!” utropar jag förskräckt.
”Jag sökte på 'snopp'.”
Jojo, han har uppenbarligen lärt sig det här med att googla nu.
Och det räcker inte att söka på lego star wars och melodifestivalartister längre... Snart dags att aktivera föräldrakontrollen!
[Andra bloggar om: barn, google, humor, skoj]
”Mmm”, muttrar jag, måttligt intresserad. Tills jag ser vad han har uppe på skärmen: En massa eregerade penisar, samlade under rubriken 'Årets snopp'!
”Nämen... fy, var fick du dem ifrån?!” utropar jag förskräckt.
”Jag sökte på 'snopp'.”
Jojo, han har uppenbarligen lärt sig det här med att googla nu.
Och det räcker inte att söka på lego star wars och melodifestivalartister längre... Snart dags att aktivera föräldrakontrollen!
[Andra bloggar om: barn, google, humor, skoj]
Vilken semesterbild!
Nina Frisk - håller inte hela vägen fram
Häromkvällen var jag på bio och såg Maria Bloms nya film ”Nina Frisk”. Nina är en bedårande flygvärdinna som älskar sitt jobb, men som ännu inte hittat den rätte. Hon har i stället en ganska tight och märklig relation till sin mamma, bror och styvfar. När hon möter den ensamstående pappan Marcus börjar hon längta efter ett eget familjeliv...Nina Frisk når tyvärr inte upp i guldbaggebelönade Masjävlars klass, storyn är betydligt tunnare. Men även om filmen inte håller hela vägen fram är den klart sevärd och innehåller en hel del roliga passager. Mycket tack vare Gunilla Nyroos, som är helt underbar i rollen som Ninas neurotiska mamma.
Filmen får 3 flygstolar i betyg av mig.
Här kan du se filmtrailern.
Recensioner av filmen i DN och SvD.
[Andra bloggar om: film, bio, kultur, recension, nina frisk]
[Andra intressanta blogginlägg]
Fokusera på din styrka!
Hmm, känner att jag illustrerade föregående inlägg med lite dumma exempel och därför föranledde en debatt om titlar snarare än det jag egentligen ville ha sagt:
Om du är bra på någonting, våga då säga det rakt ut. Var inte så himla blygsam. Förminska inte din egen kompetens. Och detta gäller både i yrkeslivet och privat!
Jag tror denna överdrivna ödmjukhet är ett ganska typiskt svenskt fenomen. Dessutom mer vanligt förekommande hos kvinnor. I alla fall hävdades detta på den konferens om kvinnligt entreprenörskap som jag besökte på kvinnodagen förra veckan. Och jag är benägen att hålla med.
Nu över till en annan aspekt av detta:
En av de böcker jag läser just nu är ”Konsten att leda sig själv” av Randi B. Noyes. Författaren menar att nyckeln till framgång ligger i att fokusera på det man är bra på – och att samtidigt acceptera sina svaga sidor, att man inte kan vara bra på allt:
”Utan att börja uppskatta oss själva som vi är kan vi aldrig bli lyckliga. Om vi väljer att uppehålla oss vid det vi inte kan i stället för det vi är bra på blir det omöjligt för oss att känna tacksamhet för eller glädje över våra talanger.”
Noyes menar även att utmaningen i ens yrkeskarriär ligger i att ägna sig åt det man tycker om, det som faller sig naturligt för en:
”Satsa på din styrka, inte dina svagheter. Koncentrera dig på det du känner passion för, annars kommer du aldrig att bli något annat än en medelmåtta.”
Visst har hon en stor poäng i sitt resonemang. Tyvärr är det dock lättare sagt än gjort för de flesta att försörja sig på det man tycker är roligt...
[Andra bloggar om: självförtroende, självkänsla, kompetens, karriär, psykologi]
[Andra intressanta blogginlägg]
Om du är bra på någonting, våga då säga det rakt ut. Var inte så himla blygsam. Förminska inte din egen kompetens. Och detta gäller både i yrkeslivet och privat!
Jag tror denna överdrivna ödmjukhet är ett ganska typiskt svenskt fenomen. Dessutom mer vanligt förekommande hos kvinnor. I alla fall hävdades detta på den konferens om kvinnligt entreprenörskap som jag besökte på kvinnodagen förra veckan. Och jag är benägen att hålla med.
Nu över till en annan aspekt av detta:
En av de böcker jag läser just nu är ”Konsten att leda sig själv” av Randi B. Noyes. Författaren menar att nyckeln till framgång ligger i att fokusera på det man är bra på – och att samtidigt acceptera sina svaga sidor, att man inte kan vara bra på allt:
”Utan att börja uppskatta oss själva som vi är kan vi aldrig bli lyckliga. Om vi väljer att uppehålla oss vid det vi inte kan i stället för det vi är bra på blir det omöjligt för oss att känna tacksamhet för eller glädje över våra talanger.”
Noyes menar även att utmaningen i ens yrkeskarriär ligger i att ägna sig åt det man tycker om, det som faller sig naturligt för en:
”Satsa på din styrka, inte dina svagheter. Koncentrera dig på det du känner passion för, annars kommer du aldrig att bli något annat än en medelmåtta.”
Visst har hon en stor poäng i sitt resonemang. Tyvärr är det dock lättare sagt än gjort för de flesta att försörja sig på det man tycker är roligt...
[Andra bloggar om: självförtroende, självkänsla, kompetens, karriär, psykologi]
[Andra intressanta blogginlägg]
onsdag, mars 14, 2007
Varför förringar vi oss själva?
Har ni tänkt på hur lätt det är att förringa sig själv?
Hur vi nedvärderar våra egna förmågor genom att säga sådant som:
”Jag pysslar lite med marknadsföring”
”Jag kluddar bara för husbehov”
”Jag kan lite om det här med datorer”
”Jag sätter bara ord på mina tankar”
I stället för:
”Jag driver en reklambyrå” (vilket jag själv faktiskt säger!)
”Jag är konstnär, it-specialist, poet, författare...” eller vad det vara månde.
Är det Jantelagen som spökar?
Eller handlar det om dåligt självförtroende?
Generellt tycker jag vi måste bli bättre på att framhäva våra styrkor.
Alla är vi bra på någonting. Varför då inte också marknadsföra detta?
Vi måste våga stå för vem vi är och vad vi kan!
Och sluta skämmas för att vi gör det.
Dagens läxa: fundera igenom vad du är riktigt bra på och varför du inte låter alla få veta det.
[Andra bloggar om: förringa, nedvärdera, jantelagen, självförtroende, psykologi]
[Andra intressanta blogginlägg]
Hur vi nedvärderar våra egna förmågor genom att säga sådant som:
”Jag pysslar lite med marknadsföring”
”Jag kluddar bara för husbehov”
”Jag kan lite om det här med datorer”
”Jag sätter bara ord på mina tankar”
I stället för:
”Jag driver en reklambyrå” (vilket jag själv faktiskt säger!)
”Jag är konstnär, it-specialist, poet, författare...” eller vad det vara månde.
Är det Jantelagen som spökar?
Eller handlar det om dåligt självförtroende?
Generellt tycker jag vi måste bli bättre på att framhäva våra styrkor.
Alla är vi bra på någonting. Varför då inte också marknadsföra detta?
Vi måste våga stå för vem vi är och vad vi kan!
Och sluta skämmas för att vi gör det.
Dagens läxa: fundera igenom vad du är riktigt bra på och varför du inte låter alla få veta det.
[Andra bloggar om: förringa, nedvärdera, jantelagen, självförtroende, psykologi]
[Andra intressanta blogginlägg]
tisdag, mars 13, 2007
Japanskt trams
I eftermiddags fick jag via mms den här bilden med texten:”Härligt utomhusbad :) ”
Halv sju i kväll kom ett sms:
”Vattnet är 40 grader :) Har just haft en Zenmeditation. Ska strax tvaga mig inför 4 rätters middagen.”
Avundsjuk? Vem? Jag? Äsch, sånt där japanskt trams på Yasuragi...
Jag kan ju lika gärna ta mig ett skumbad hemma i badkaret efter spagettin och köttfärssåsen! ;)
[Andra bloggar om: humor, skoj, spa, yasuragi]
Shorts i mars?
Selen - en billig "livförsäkring"
Igår fick jag veta att en före detta kollega – och småbarnsfar – är döende i cancer. Det tynger mig. Jag kan inte sluta tänka på det ofattbart grymma han och hans familj går igenom just nu. Hoppas åtminstone de får en fin sista tid tillsammans.
Återigen blir jag påmind om att samma sak kan drabba mig eller någon av mina närmaste. Jag har tidigare uppmanat er alla att äta tillskott av selen, då detta har visat sig ha en skyddande effekt mot cancer. Nu tjatar jag på er igen!
Jag fick nämligen i förra veckan mail från en Pär Lundqvist som arbetar inom detta område. Han redogjorde bland annat för följande:
”--- I tidigare studier har det bevisats att frekvensen av cancer sjunker med 46% för lung; med 58% mag-tarmkanal; med 63% färre prostatafall. --- Man har för studien skräddarsytt ett selen med per tablett innehållande 100 mcg och som faktiskt finns på den svenska marknaden. Av många tunga forskare kallat den 'bästa antioxidanten utan några biverkningar'! ---”
Jag sprang själv ner till hälsokostaffären igår och köpte flera burkar med dessa 100 mcg selen-tabletter, både till mig själv och till dem jag bryr mig om. Hundra dagar kostar 79 kr – en billig ”livförsäkring”.
[Andra bloggar om: cancer, selen, forskning] [Andra intressanta blogginlägg]
Återigen blir jag påmind om att samma sak kan drabba mig eller någon av mina närmaste. Jag har tidigare uppmanat er alla att äta tillskott av selen, då detta har visat sig ha en skyddande effekt mot cancer. Nu tjatar jag på er igen!
Jag fick nämligen i förra veckan mail från en Pär Lundqvist som arbetar inom detta område. Han redogjorde bland annat för följande:
”--- I tidigare studier har det bevisats att frekvensen av cancer sjunker med 46% för lung; med 58% mag-tarmkanal; med 63% färre prostatafall. --- Man har för studien skräddarsytt ett selen med per tablett innehållande 100 mcg och som faktiskt finns på den svenska marknaden. Av många tunga forskare kallat den 'bästa antioxidanten utan några biverkningar'! ---”
Jag sprang själv ner till hälsokostaffären igår och köpte flera burkar med dessa 100 mcg selen-tabletter, både till mig själv och till dem jag bryr mig om. Hundra dagar kostar 79 kr – en billig ”livförsäkring”.
[Andra bloggar om: cancer, selen, forskning] [Andra intressanta blogginlägg]
Dagen gryr
måndag, mars 12, 2007
Anna Ternheim - en angenäm bekantskap
Ofta är jag sen med mina musikupptäckter. Anna Ternheims album ”Separation Road” släpptes i slutet av september 2006. Jag lyssnar på det först nu. Och njuter kolossalt! Speciellt av arrangemangen där Annas tonsäkra röst ramas in av symfoniska stråkar... Det är mjukt, det är kraftfullt, det är poetiskt, det är vackert!
Här kan ni se och höra Anna i Girl Laying Down:
[Andra bloggar om: anna ternheim, musik] [Andra intressanta blogginlägg]
Verklighetsflykt i vårsol
Utanför ytterdörren i morse:
Sluter mina ögon och njuter
några minuters vårsolsvärme
en stilla verklighetsflykt
innan en ny vecka högljutt tar vid
med alla sina måsten och rutiner
Sluter mina ögon och njuter
några minuters vårsolsvärme
en stilla verklighetsflykt
innan en ny vecka högljutt tar vid
med alla sina måsten och rutiner
söndag, mars 11, 2007
Otroligt varmt
Det är nästan så man inte tror sina ögon:
Tretton grader utomhus första halvan av mars!
I alla fall här nere i söder, hehe. ;)
Man kan knappast begära att det också ska vara sol och vindstilla...
[Andra bloggar om: vår]
Abstrakt blev konkret
David och jag låg och gosade i min säng när vi vaknat strax innan nio idag. Då kom plötsligt frågan upp om jag hade träffat hans farfar (som är död), och om den och den hade gjort det. Vi har haft denna diskussion förut. Tid är ännu ett för abstrakt begrepp för en sexåring.
Då fick jag en idé. Jag klev resolut upp, nappade åt mig mitt stora orangea kuvert (ännu oöppnat) och ritade en lång tidslinje på dess baksida. I mitten markerade jag ett kraftigt streck, här dog farfar. Innan strecket prickade jag in de giftermål och födslar som skedde innan han dog, efter strecket hamnade bland annat Davids egen födsel.
Äntligen förstod han, vilken lycka för honom själv! Själv kände jag mig som världens bästa pedagog... Nu blir det frukost! :)
[Andra bloggar om: barn, förälder, mamma, tid, abstrakt]
Då fick jag en idé. Jag klev resolut upp, nappade åt mig mitt stora orangea kuvert (ännu oöppnat) och ritade en lång tidslinje på dess baksida. I mitten markerade jag ett kraftigt streck, här dog farfar. Innan strecket prickade jag in de giftermål och födslar som skedde innan han dog, efter strecket hamnade bland annat Davids egen födsel.
Äntligen förstod han, vilken lycka för honom själv! Själv kände jag mig som världens bästa pedagog... Nu blir det frukost! :)
[Andra bloggar om: barn, förälder, mamma, tid, abstrakt]
lördag, mars 10, 2007
Nygammalt lusthus i Karlskrona
Min gode vän Anders har inte bara byggt en egen biosalong. Han har också uppfyllt sin gamle fars dröm om ett lusthus i trädgården. Enligt gammal 1700-tals förlaga ritade Anders detta näpet eleganta hus, beläget på innergården till kulturhuset på Borgmästaregatan 1 i Karlskrona.Dagen till ära med färska vårplanteringar utanför.
[Andra bloggar om: lusthus, vår, kultur, Karlskrona, 1700-tal, foto]
Det är ingen ordning på mina papper heller
I brevlådan igår låg det vackraste postpaket jag någonsin fått. I stället för sedvanligt gulbrunt vadderat tråkkuvert, hade avsändaren använt ett sjökort som emballage. Kreativt så det förslår!
Inuti fanns Bodil Malmstens bok ”Det är fortfarande ingen ordning på mina papper”. Ur förordet:
”Den här boken behöver ett förord. För ordningens skull. Någon ordning måste det vara på en bok hur mycket den än handlar om oordningen på ens papper. Den olidliga oordningen på ens papper till skillnad från den otroligt intressanta oordningen med att vara vid liv.”
Ja du, Bodil. Här har du en själsfrände! Även oordningen på mina papper är olidlig. Och jag vet att jag mår så mycket bättre när jag bringat lite ordning i min oordning. Lättnaden efteråt. Därför tänkte jag ta itu med mina oordnade papper idag. Kanske. Om jag klarar det. För medan andra har fobi för spindlar eller ormar, har jag utvecklat någon slags pappersfobi. Jag undrar om den också går att bota med beteendeterapi?
[Andra bloggar om: bodil malmsten, litteratur, kultur, bok, papper, fobi]
fredag, mars 09, 2007
Tillit
Så naket utsatta och sårbara,
en skörhet som nästan går att ta på,
som måste aktas väl.
Så öppet nyfikna på livet,
skönt befriade från vuxnas fördomar,
alla måsten, alla ”går inte”.
Så oskuldsfullt naiva,
beroende av – och totalt utlämnade åt –
oss som vårdar dem.
torsdag, mars 08, 2007
Morgondimma över Kungsbron
-- 
-- 
-- 
Det är något magiskt över den mjuka morgondimman.
Stillheten, tystnaden, ödsligheten...
[Andra bloggar om: foto, dimma, karlskrona]
[Andra intressanta blogginlägg]
onsdag, mars 07, 2007
Plötsligt händer det
En mycket trött järnlady anlände återigen Ronneby för ett par timmar sedan, efter en vacker flygresa hem.
Kan fortfarande inte riktigt fatta vilken tur jag hade igår. Det känns lite som reklamen för Lotto: ”Plötsligt händer det.” Att tiden flög fram tills nästa avgång 18.10 är kanske inte så konstigt när jag samtidigt tjänade 800 skattefria kronor i timman... :)
Anlände sedan Traneberg strax innan halv åtta, där jag serverades afrikansk pepparsoppa med ett glas rött. Vi hann även med den roliga filmen ”Varannan vecka” av och med bröderna Herngren.
Idag hade jag ett långt och spännande kundmöte med en kvinna som är lik mig på många sätt. Lunchen intogs på Konditori Kungstornet, som har en vacker funkisinteriör (men torra mackor).
tisdag, mars 06, 2007
Lättförtjänta pengar
Det är inte varje dag 2.000 spänn bara trillar över en, utan någon större ansträngning.
Skulle med ett plan till Stockholm 15.30. I kön till incheckningen stegade en desperat man fram och sade att han bara måste med det här planet. Han erbjöd mig en biljett till nästa plan plus 2.000 kr in på mitt konto om jag bara överlät min biljett på honom. Jag behövde inte fundera särskilt länge, har kundmöte först i morgon förmiddag. Vi ordnade direkt med ny biljett och överföring av pengarna via Internetbanken.
Så här sitter jag nu i caféavdelningen på Ronneby Flygplats och väntar, tvåtusen kronor rikare, bara sådär. Firade just med en räksmörgås och en stor stark. :)
Skulle med ett plan till Stockholm 15.30. I kön till incheckningen stegade en desperat man fram och sade att han bara måste med det här planet. Han erbjöd mig en biljett till nästa plan plus 2.000 kr in på mitt konto om jag bara överlät min biljett på honom. Jag behövde inte fundera särskilt länge, har kundmöte först i morgon förmiddag. Vi ordnade direkt med ny biljett och överföring av pengarna via Internetbanken.
Så här sitter jag nu i caféavdelningen på Ronneby Flygplats och väntar, tvåtusen kronor rikare, bara sådär. Firade just med en räksmörgås och en stor stark. :)
Obesvarad kärlek
På andra sidan Kattegatt
bor mitt eget kött och blod
Bortom horisonten finns den man
vars kärlek jag längtade att få
Så ont det gör att tänka:
han behöver inte mig
Så underligt att veta:
vi ses nog aldrig mer
Än svårare att för mitt barn förklara
att hennes morfar inte existerar
(1995)
Fotnot: Kom att tänka på min gamla dikt när jag läste om Sigges roman om fadersuppgörelse.
[Andra bloggar om: dikter, poesi]
bor mitt eget kött och blod
Bortom horisonten finns den man
vars kärlek jag längtade att få
Så ont det gör att tänka:
han behöver inte mig
Så underligt att veta:
vi ses nog aldrig mer
Än svårare att för mitt barn förklara
att hennes morfar inte existerar
(1995)
Fotnot: Kom att tänka på min gamla dikt när jag läste om Sigges roman om fadersuppgörelse.
[Andra bloggar om: dikter, poesi]
Bevis för vårens ankomst
Kikki på Öland gav sig ut på jakt efter våren och lyckades fånga den på bild.
Vädergubben på tv sade igår att våren per definition anlänt till oss här nere i Blekinge, Öland, Skåne och Halland. Ni andra får vänta ett tag till.
[Andra bloggar om: vår]
Vädergubben på tv sade igår att våren per definition anlänt till oss här nere i Blekinge, Öland, Skåne och Halland. Ni andra får vänta ett tag till.
[Andra bloggar om: vår]
måndag, mars 05, 2007
Fler boktravar och personligheter
Nu har det lagts upp fler bilder på sängbord och boktravar. Vad kul att så många hörsammat min utmaning! Vad är det egentligen Matti, Dixie och Kikki läser om kvällarna?
Franke har ingen blogg, men mailade mig ovan bild med litteratur för en konstnärssjäl:
”Så här kan det se ut – nu fattas det dock tvenne böcker – Annie Proulx’s Vilda Vägar (hon har skrivit Sjöfartsnytt o Brokeback Mountain), samt Malmstens senaste. Ninas resa var den enda jag handlade på bokrea.”
Observera att Franke verkligen har ett nattduksbord! ;)
Dessutom har han en väg uppkallad efter sig.
[Andra bloggar om: bloggutmaning, böcker, litteratur, kultur]
Franke har ingen blogg, men mailade mig ovan bild med litteratur för en konstnärssjäl:
”Så här kan det se ut – nu fattas det dock tvenne böcker – Annie Proulx’s Vilda Vägar (hon har skrivit Sjöfartsnytt o Brokeback Mountain), samt Malmstens senaste. Ninas resa var den enda jag handlade på bokrea.”
Observera att Franke verkligen har ett nattduksbord! ;)
Dessutom har han en väg uppkallad efter sig.
[Andra bloggar om: bloggutmaning, böcker, litteratur, kultur]
Författaren Sigge Eklund
h 
Sigge Eklund är inte bara mannen bakom Bloggportalen med mera. Han är även en framstående författare, vilket gått mig förbi. Men så läser jag heller inte lika mycket skönlitteratur längre, har alltsedan studierna fastnat i facklitteraturens värld. Och så förstås poesin.
Matti tipsar idag i sin blogg om Sigges nya roman Varulvsdansen. Den handlar bland annat om medberoende och ges ut den 23 mars. I webmagazinet Manifesto recenserar Matti dessutom Sigges tidigare roman ”Det är 1988 och har precis börjat snöa” – självutlämnande om en fadersuppgörelse.
Och jag som så taskigt inkluderade Sigge i begreppet fantasilös bloggtjuv häromdagen. Nu skäms jag... Förlåt mig, Sigge!
[Andra bloggar om: sigge eklund, författare, litteratur, böcker, boktips]
[Andra intressanta blogginlägg]
Tre bokstaplar – tre personligheter
Hittills har tre av mina läsare nappat på min bloggutmaning och fotograferat av sina boktravar: Spectatia, Linda och Lysa. Mycket spännande litteraturblandningar alla tre! Jag blev genast sugen på att läsa flera av titlarna.
Kom igen ni andra!! Har ni inte någon trave bredvid sängen kan ni ju likt Spectatia göra en ”fiktiv” av de böcker ni håller på att läsa, som ni precis läst eller ska läsa. :)
Uppdatering 2007-03-06 kl 08.22:
Imanja missade en bok, hon har skrivit om den separat här.
[Andra bloggar om: bloggutmaning, böcker, kultur, litteratur, boktips]
Kom igen ni andra!! Har ni inte någon trave bredvid sängen kan ni ju likt Spectatia göra en ”fiktiv” av de böcker ni håller på att läsa, som ni precis läst eller ska läsa. :)
Uppdatering 2007-03-06 kl 08.22:
Imanja missade en bok, hon har skrivit om den separat här.
[Andra bloggar om: bloggutmaning, böcker, kultur, litteratur, boktips]
Slarvmamma
Måndag morgon, lämnar sonen i skolan, sena som vanligt.
Möts av lilla fröken ordningspolis: ”Vi ska upp på ’Vinden’ David, fröken kommer senare. Du ska lämna kläderna här och ta med dig frukten bara.”
Jag: ”Hrmm, vi har glömt frukt.”
Hon, storögt, med både banan och clementin i handen: ”Vaa? Har ni ingen frukt med er?”
Jag, irriterat (fast mest på mig själv): ”Nä vadå, man kan faktiskt glömma det. Frukten kan ta slut hemma och man kan glömma handla ny.”
För vilken gång i ordningen har jag tappat räkningen på.
[Andra bloggar om: barn, mamma, skola]
Möts av lilla fröken ordningspolis: ”Vi ska upp på ’Vinden’ David, fröken kommer senare. Du ska lämna kläderna här och ta med dig frukten bara.”
Jag: ”Hrmm, vi har glömt frukt.”
Hon, storögt, med både banan och clementin i handen: ”Vaa? Har ni ingen frukt med er?”
Jag, irriterat (fast mest på mig själv): ”Nä vadå, man kan faktiskt glömma det. Frukten kan ta slut hemma och man kan glömma handla ny.”
För vilken gång i ordningen har jag tappat räkningen på.
[Andra bloggar om: barn, mamma, skola]
söndag, mars 04, 2007
Livets pärlor
Ögnade igenom vårt lokala kyrkoblad och fastnade för en artikel om ”Frälsarkransen” – något jag aldrig hört talas om förut. Ett armband med vackra pärlor, där varje pärla har en viss betydelse, står för något väsentligt i våra liv.Vem behöver då en Frälsarkrans? Så här svarar upphovsmannen, f.d. biskopen Martin Lönnebo:”Frälsarkransen är den moderna pilgrimens redskap på den svåraste av alla resor – den som går inåt. Det är ett redskap som hjälper till att fokusera den andliga längtan under bön och meditation.”
”Alla som söker den. Trots den sekulariserade människosyn som råder upphör inte människan att fundera kring Gud. Finns det heliga? Finns det Gudomliga? För att få svar på dessa frågor krävs tid och uppmärksamhet, vilket är bristvaror i vår tid. Människan idag har så bråttom. Frälsarkransen vill sakta ned. Den vill få oss att stanna upp.”
Även om du - liksom jag - inte är särskilt kristen, tycker jag du ska läsa om pärlornas betydelse här. Det är både vackert, tänkvärt och inspirerande.
[Andra bloggar om: kristendom, kyrkan, andlighet, filosofi]
[Andra intressanta blogginlägg]
Ännu en suck...
... vet inte om jag ska skratta eller gråta över hur sexfixerade bloggläsare är.
[Andra bloggar om: bloggar, bloggosfären, bloggsök, sex]
Bloggutmaning: Hur ser ditt nattygsbord ut?
Nu en – mig veterligen – helt egenpåkommen idé:
Igår när jag gick här och dammade blev jag full i skratt över samlingen böcker på mitt eget nattygsbord/hylla. Den representerar verkligen mitt spretiga jag, det jag beskrev i inlägget Funderingar kring bloggen.
Just nu är jag inne i en period då jag knappt läser någon skönlitteratur alls. Det mesta kretsar i stället kring personlighetsutveckling och andlighet. Samt en bok om att vara ensam mamma, en om kärlek, en om att vara anhörig till en missbrukare, plus en gammal fackbok om marknadsföring. Det komiska är att jag läser dem alla parallellt, allt efter humör vid läggdags.
Enligt devisen "Visa mig vad du läser och jag ska säga vem du är!" uppmanar jag nu er andra bloggare att fotografera av ert nattygsbord och lägga upp för beskådning – i ocensurerat och otillrättalagt skick! Om ni nu vågar... ;) Återkom sedan hit med länk i en kommentar.
PS. Heter det egentligen nattduksbord eller nattygsbord? Det har jag alltid undrat, hittade ett bra svar här. Själv väljer jag ändå nattyg, eftersom den betydelsen mer överensstämmer med det jag har på bordet. Och inte är det nån jäkla duk! ;)
Uppdatering 07-03-04 kl 14:
Vågar du så vågar jag ;) Lovar visa vad jag har för pinsamt på hyllorna ovan resp under böckerna, ifall ni nappar på utmaningen... Har du ingen egen blogg, kan du maila mig en bild så lägger jag upp den i min.
[Andra bloggar om: bloggar, bloggosfären, bloggutmaning, böcker, personlighet]
[Andra intressanta blogginlägg]
Igår när jag gick här och dammade blev jag full i skratt över samlingen böcker på mitt eget nattygsbord/hylla. Den representerar verkligen mitt spretiga jag, det jag beskrev i inlägget Funderingar kring bloggen.
Just nu är jag inne i en period då jag knappt läser någon skönlitteratur alls. Det mesta kretsar i stället kring personlighetsutveckling och andlighet. Samt en bok om att vara ensam mamma, en om kärlek, en om att vara anhörig till en missbrukare, plus en gammal fackbok om marknadsföring. Det komiska är att jag läser dem alla parallellt, allt efter humör vid läggdags.
Enligt devisen "Visa mig vad du läser och jag ska säga vem du är!" uppmanar jag nu er andra bloggare att fotografera av ert nattygsbord och lägga upp för beskådning – i ocensurerat och otillrättalagt skick! Om ni nu vågar... ;) Återkom sedan hit med länk i en kommentar.
PS. Heter det egentligen nattduksbord eller nattygsbord? Det har jag alltid undrat, hittade ett bra svar här. Själv väljer jag ändå nattyg, eftersom den betydelsen mer överensstämmer med det jag har på bordet. Och inte är det nån jäkla duk! ;)
Uppdatering 07-03-04 kl 14:
Vågar du så vågar jag ;) Lovar visa vad jag har för pinsamt på hyllorna ovan resp under böckerna, ifall ni nappar på utmaningen... Har du ingen egen blogg, kan du maila mig en bild så lägger jag upp den i min.
[Andra bloggar om: bloggar, bloggosfären, bloggutmaning, böcker, personlighet]
[Andra intressanta blogginlägg]
Barnbyte?
Fantasilösa bloggtjuvar
Om man surfar runt lite bland "de stora" bloggarna, märker man snabbt att många bara stjäl idéer från varandra. Så att man efter ett tag läst ungefär samma grejer ett otal gånger...
Fantasilöst! Men värst är ändå när man låtsas att man kommit på uppslagen helt själv. Ett exempel jag precis trillade över är en viss Sigge, som den 1/3 tipsar om att man kan testa sina texters läsbarhetsindex här. Samma tips fanns dagen innan publicerat hos Blogge Bloggelito. Möjligen hade han i sin tur snott det någon annanstans ifrån. Det förtäljer inte historien.
Jag tycker det borde vara självklart att man refererar till den ursprungliga idékläckaren, så att denne får viss cred för det. Eller ännu hellre: kommer på något eget.
Uppdatering 07-03-04 kl 15.45
Rätt ska vara rätt. Bloggelito hade hämtat idén från Paradigm, vilket han även uppgav. Paradigm hade i sin tur hittat det i ett gammalt inlägg på Språkmakargatan. Sigge fick f.ö. på pälsen av Blogge också.
[Andra bloggar om: bloggar, bloggosfären] [Andra intressanta blogginlägg]
Fantasilöst! Men värst är ändå när man låtsas att man kommit på uppslagen helt själv. Ett exempel jag precis trillade över är en viss Sigge, som den 1/3 tipsar om att man kan testa sina texters läsbarhetsindex här. Samma tips fanns dagen innan publicerat hos Blogge Bloggelito. Möjligen hade han i sin tur snott det någon annanstans ifrån. Det förtäljer inte historien.
Jag tycker det borde vara självklart att man refererar till den ursprungliga idékläckaren, så att denne får viss cred för det. Eller ännu hellre: kommer på något eget.
Uppdatering 07-03-04 kl 15.45
Rätt ska vara rätt. Bloggelito hade hämtat idén från Paradigm, vilket han även uppgav. Paradigm hade i sin tur hittat det i ett gammalt inlägg på Språkmakargatan. Sigge fick f.ö. på pälsen av Blogge också.
[Andra bloggar om: bloggar, bloggosfären] [Andra intressanta blogginlägg]
lördag, mars 03, 2007
Ensamhet fylld av dåligt samvete
Idag och i morgon är jag helt barnfri mellan tio och nitton. Det är en välbehövlig ensamhet som jag njuter av.
Eller rättare: kunde njutit av - om inte alla dessa måsten funnits... Jag ligger efter med det mesta och hemmet synes alltmer förfalla. Så blir det när man reser iväg på helgerna och bloggar om kvällarna. Jag måste skärpa mig. Måste ta tag i allting. Så skönt det skulle vara om samvetet slutade gnaga någon gång.
Sätter på gamla the Cure på högsta volym och försöker köra ett effektivt städ-ryck. Nu!
Eller rättare: kunde njutit av - om inte alla dessa måsten funnits... Jag ligger efter med det mesta och hemmet synes alltmer förfalla. Så blir det när man reser iväg på helgerna och bloggar om kvällarna. Jag måste skärpa mig. Måste ta tag i allting. Så skönt det skulle vara om samvetet slutade gnaga någon gång.
Sätter på gamla the Cure på högsta volym och försöker köra ett effektivt städ-ryck. Nu!
Funderingar kring bloggen
Eget beröm luktar illa, heter det. Men det struntar jag i just nu. För igår fick jag ett mail som gjorde mig mycket glad. En bekräftelse på att min blogg uppskattas, att jag inte skriver för döva öron. Även om jag har svårt att känna mig förtjänt av berömmet...
”Jag önskar bara i all enkelhet framföra att jag uppskattar din blogg väldigt mycke'. (blogg tycker jag låter så futtigt -- faen Du skriver ju så j-a bra- att blogg är ett för litet ord--)
--- så livas jag faktiskt upp och blir förtjust av att ta del av det liv, som ni/du nu är mitt i. Det som faktiskt är det viktigaste - barn jobb vänner ---
--- att det finns två bloggar som jag inte kan vara utan - Din o Bodils”
Dessa ord fick jag mitt uppe i tankar om vad som egentligen kan vara intressant att läsa i min blogg. Jag har ju en salig blandning av min vardag i text och bild, psykologiska tankegångar, egna och andras dikter, kultur, citat, åsikter och reaktioner på nyheter med mera.
Jag har funderat på om jag inte skulle fokusera på det ena eller andra spåret, men samtidigt är det kanske just blandningen som tilltalar. Blandningen är ju jag. Jag är precis så mångfacetterad och spretig som bloggen är, med intressen och tankar som far åt olika håll. Ibland är jag djupsinnig, ibland är jag melankolisk, ibland debattlysten... Fast oftast vill jag bara dela allt det jag upplever med er andra - i stort som smått.
Vad tycker du som följer min blogg? Finns det något du vill se mer av?
”Jag önskar bara i all enkelhet framföra att jag uppskattar din blogg väldigt mycke'. (blogg tycker jag låter så futtigt -- faen Du skriver ju så j-a bra- att blogg är ett för litet ord--)
--- så livas jag faktiskt upp och blir förtjust av att ta del av det liv, som ni/du nu är mitt i. Det som faktiskt är det viktigaste - barn jobb vänner ---
--- att det finns två bloggar som jag inte kan vara utan - Din o Bodils”
Dessa ord fick jag mitt uppe i tankar om vad som egentligen kan vara intressant att läsa i min blogg. Jag har ju en salig blandning av min vardag i text och bild, psykologiska tankegångar, egna och andras dikter, kultur, citat, åsikter och reaktioner på nyheter med mera.
Jag har funderat på om jag inte skulle fokusera på det ena eller andra spåret, men samtidigt är det kanske just blandningen som tilltalar. Blandningen är ju jag. Jag är precis så mångfacetterad och spretig som bloggen är, med intressen och tankar som far åt olika håll. Ibland är jag djupsinnig, ibland är jag melankolisk, ibland debattlysten... Fast oftast vill jag bara dela allt det jag upplever med er andra - i stort som smått.
Vad tycker du som följer min blogg? Finns det något du vill se mer av?
Starkt om övergrepp
Jonas Gardell skrev igår ett mycket starkt inlägg i sin dagbok.
Han berättar om det övergrepp han som 14-åring blev utsatt för. Men det värsta var kanske inte övergreppet i sig, utan hur han efteråt tvingades hantera traumat alldeles ensam:
[Andra intressanta blogginlägg]
Han berättar om det övergrepp han som 14-åring blev utsatt för. Men det värsta var kanske inte övergreppet i sig, utan hur han efteråt tvingades hantera traumat alldeles ensam:
”Om man frågar mig om jag önskar att vuxenvärlden skulle gjort något annorlunda är det väl det. Att jag skulle inte behövt bära allt själv. Jag skulle inte behövt tiga. Jag skulle haft någon som hjälpte mig bära.[Andra bloggar om: jonas gardell, övergrepp, trauma]
Det hade jag inte.
Ingen var där vid min sida. Inte ens mamma.”
[Andra intressanta blogginlägg]
fredag, mars 02, 2007
Våldtäktsman eller ej?
Minns ni Billy Butt? Skivbolagsdirektören som mot sitt nekande blev dömd för en rad våldtäkter till fem års fängelse? Han har för länge sedan avtjänat sitt straff och sökt resning i Högsta Domstolen för nionde gången. Genom nya bevis för att en av tjejerna ljugit har han nu fått sin resning. En förundersökning får utvisa om det också blir en ny rättegång.Billy Butt är en stor skitstövel. Han erkänner själv att han har lurat unga förhoppningsfulla tjejer till sex mot löfte om skivkontrakt. Men våldtäktsman??
Billy Butt härjade även här i stan. Det jag hört via någon som umgicks med ett av offren, är att det var ungefär så som Butt själv säger. Det tror fasen att tjejerna i så fall blir förbannade att de var så naiva, känner sig grovt sexuellt utnyttjade osv när de i efterhand får klart för sig att det aldrig var tal om något skivkontrakt. Men kan man i sitt hämndbegär gå så långt att man anmäler honom för våldtäkt? Alla tio??
Jag hoppas faktiskt han får sin nya rättegång om bevisen håller.
Även en skitstövel har rätt till rättvisa.
[Andra bloggar om: billy butt, våldtäkt, rättegång] [Andra intressanta blogginlägg]
Vårkänslor
h 
Det började redan när jag drog upp persiennen i morse. Såg en uppblåst duvhanne ivrigt uppvakta ointresserade honor uppe på taknocken.
Fortsatte när jag kom utanför dörren och ljummen luft slog emot mig. Under promenaden Borgmästaregatan upp mot kontoret sprack molntäcket upp, sol och blå himmel skymtade där bakom. Förra veckans snöfall hade förvandlats till några smutsiga rester i rännstenen.
Inifrån kontoret strax senare såg jag himlen bli helblå, solen gassa på husgavlarna och plåttaken mittemot, människor gå med uppknäppta jackor, långa skuggor kastas på trottoaren...
Slog upp fönstret och andades in - våren!
[Andra bloggar om: vår, foto, karlskrona]
torsdag, mars 01, 2007
Starka reaktioner om dagis
Det fortsätter att trilla in arga kommentarer på mitt inlägg Dagis - det bästa för våra barn. Oj, vad jag lyckades reta upp folk! Och vilken uppfriskande debatt det blev!
Jag skrev visserligen inlägget i väl hårda och cyniska ordalag, lite lagom uppretad på konservativa tyskars korkade utspel om att var tredje svenskt barn skulle vara psykiskt stört på grund av dagis. Men jag står för min åsikt att dagis är bra och viktigt för våra barn. Kan tillägga att jag studerat 60 poäng psykologi, inklusive utvecklingspsykologi, och att jag haft två barn på dagis. Så jag har i alla fall lite på fötterna.
Jag fick idag starkt medhåll från en person som följt en liten flicka, som varje dag fram till skolgången lämnades hos mormor och morfar i stället för på dagis. Den flickan har blivit extremt bortskämd och uppmärksamhetskrävande samt i övrigt mycket "udda", eller hur jag nu ska uttrycka mig för att inte reta upp folk igen... ;)
[Andra bloggar om: dagis, barn]
Jag skrev visserligen inlägget i väl hårda och cyniska ordalag, lite lagom uppretad på konservativa tyskars korkade utspel om att var tredje svenskt barn skulle vara psykiskt stört på grund av dagis. Men jag står för min åsikt att dagis är bra och viktigt för våra barn. Kan tillägga att jag studerat 60 poäng psykologi, inklusive utvecklingspsykologi, och att jag haft två barn på dagis. Så jag har i alla fall lite på fötterna.
Jag fick idag starkt medhåll från en person som följt en liten flicka, som varje dag fram till skolgången lämnades hos mormor och morfar i stället för på dagis. Den flickan har blivit extremt bortskämd och uppmärksamhetskrävande samt i övrigt mycket "udda", eller hur jag nu ska uttrycka mig för att inte reta upp folk igen... ;)
[Andra bloggar om: dagis, barn]
Bildbevis för PMS
Nu finns äntligen bildbevis för att PMS förändrar hjärnans sätt att fungera hos kvinnor veckan före mens. Vi som drabbas vet ändå. Men det finns många som knappt begriper vad det handlar om. En viss kategori män älskar till och med att göra sig lustiga över detta fenomen!
De flesta kvinnor drabbas mer eller mindre av nedstämdhet, trötthet, irritation och svullnadskänsla innan mens. Var tionde kvinna får så svåra PMS-besvär att det kan vara rent handikappande, enligt mödrahälsovårdsöverläkaren Olle Eriksson, som doktorerat på orsaker till svåra PMS-besvär.
Jo tack, jag vet precis vad han snackar om! Jag har i alla år lidit av att bli riktigt deprimerad veckan innan mens. Allt känns meningslöst och jag orkar knappt gå utanför dörren, blir ineffektiv på jobbet, irriterad och arg på ungarna, vill bara få vara ifred. Samma visa varje månad... Och så befrielsen när väl mensen kommer!
Orsaken till PMS är att produktionen av signalsubstansen serotonin är lägre innan mens. Genom att vissa veckor äta så kallade lyckopiller, som ökar serotoninhalten, kan besvären därför lindras rejält. P-spruta och andra läkemedel som förhindrar ägglossning kan också hjälpa.
Läs mer i Expressen, där du också kan testa om du lider av svår PMS.
[Andra bloggar om: pms, kvinnor, depression, mens, psykologi]
[Andra intressanta blogginlägg]
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)