Läser i SvD att konservativa katoliker protesterar mot en rejäl utökning av antalet dagisplatser i Tyskland. Som argument anför man att var tredje svenskt barn är psykiskt stört på grund av sin dagisvistelse - en "socialistisk barnförvaring".
Det var något av det dummaste jag hört! Precis som Ulla Nordenstam på Skolverket säger, så visar ju undersökningar på den direkta motsatsen: Barn som gått på dagis lär sig det sociala samspelet mycket bättre och har lättare för sig i skolan än de barn som varit hemma.
Från min egen skoltid minns jag att det ofta var de med hemmafruar till mammor, som blev mobbade och/eller socialt utstötta. De kunde helt enkelt inte spelreglerna, var för mesiga.
Och nu, i min egen bekantskapskrets, vet jag flera exempel på framför allt killar/män, vars mammor varit hemmafruar. De har blivit extremt familjebundna, flyttat hemifrån sent och har haft problem med sina relationer. De flesta är av typen "eviga ungkarlar" som aldrig skaffar familj.
Nej, dagis fostrar självständiga individer med förmåga att interagera med sina jämnåriga. Dessutom finns där utbildade pedagoger som förbereder våra barn för skolgången på allra bästa sätt.
Förtydligande 07-02-28 kl 08.50:Med den provocerande rubriken menar jag inte att dagis skulle vara
bättre än föräldrarna, som förstås är och förblir viktigast för barnets utveckling. Men barn behöver också tillgång till en "flock" av andra barn och vuxna för att lära sig socialt samspel, åtminstone på halvtid. Dessutom tror jag både barnet och föräldern blir understimulerade av att bara gå hemma med varandra i flera år, så som vårt samhälle ser ut idag. Få hemmavarande föräldrar kan/orkar heller vara lika systematiskt pedagogiska med barnen som förskolelärare är.
OBS! 07-02-28 kl 15.00:Att lära sig socialt samspel är OCKSÅ att lära sig visa hänsyn, tolerans, respekt och empati med sina kamrater. Något man får på dagis!
[Andra bloggar om: dagis, barn, familj] [Andra intressanta blogginlägg]