skip to main |
skip to sidebar
I kväll är det Villiera, en sydafrikansk Merlot från 2003, kinamat och den koreanska filmen Järn 3:an som gäller. Filmen lär vara den perfekta kärlekshistorien, en av de vackraste kritikerna har sett. Återstår att se om jag och Anders tycker detsamma!
Peter är svårfångad på bild... ;)
En flaska Campolieti korkas upp för att fira dagens lyckade införsäljningsarbete. Förstår inte varför jag har sånt starkt inre motstånd mot att sälja när jag egentligen är rätt bra på det? ;) Fast jag får nog tyvärr tömma större delen av flaskan själv, då min vän Peter ska köra bil hem senare i kväll... Måste köpa mig en vakuumkork!
Jag är skön, ty jag har vuxit i min älskades trädgård.
Jag stod i vårregn och fick dricka längtan,
jag stod i solen och fick dricka glöd -
nu står jag öppen och väntar.
Rosen av Edith Södergran (1892-1923)
Och en hedrande plats 775 på Bloggtoppen!Tävlingsmänniska? Jag?? Fast det är bara mot mig själv jag tävlar... :)
Såg till att bringa lite ordning i kaos eftersom det började bli för komplext till och med för mig. Då blev det plötsligt så här mysigt och all ångest försvann! :)
Min väninna Lysa/Imanja skrev i sin blogg om längtan efter närhet kontra behovet av frihet. Jag tror att denna approach-avoidance konflikt i högre eller lägre grad är närvarande inom de flesta av oss. Fast hos somliga kan rädslan för att bli uppslukad vara så stor att man hellre avstår helt från närheten. Fast förbindelse-fobi, som jag kallar det.
Själv instämmer jag med Maria Wine: Älska mig
men kom inte för nära
lämna plats åt kärleken
att skratta åt sin lycka
låt alltid en eld av mitt blonda hår
vara fri
Det är mer regel än undantag att de som inte känner mig tror att jag är en mycket ordningssam, ja rent av pedantisk människa. Men skenet bedrar: jag kan nu avslöja att så inte är fallet! I alla fall inte vad gäller hemmet, där det ofta råder ett smärre kaos. Redan i tonåren fick jag av min mamma epiteten "slö, slapp, lat och slarvig". Jag tror att dessa ord blev något av en självuppfyllande profetia, ett slags mantra som förföljt mig genom livet. Och skam- och skuldkänslor följer förstås i dess spår... Jag brukar försöka trösta mig med att det är ett typiskt akademikerdrag. Eller att ett tomt skrivbord tyder på en likaledes hjärna.
För mig är det därför mycket glädjande att läsa om dessa nya forskarrön i Expressen:
Du kan få ångest av ditt stökiga hem
Det hela handlar ju enligt miljöpsykologer inte om att jag är slarvig, utan om att jag har en ovanligt hög komplexitetströskel! Detta till skillnad från inåtvända människor som har en låg dito och som därför mår bättre av ordning, reda och rutiner, annars kan de få ångest.
Från och med nu kan jag alltså släppa bilden av mig själv som en hopplös slarvmaja.
Tack Henrik för länken! :)
Fast en machete hade varit mer på sin plats!!
av Jan Berglin, ifrån Kommunalarbetarens hemsida.
Tack Lysa Imanja för länktipset! :)
Se hur kärleken går.
Se hur hon snubblar.
River sig i snåren.
Stannar, ser sig om.
Det är för sent att ropa.
Hon kan inte höra.
Det är för sent att hejda.
Hon går som hon går.
Solveig von Schoultz
...dröjer sig kvar! Fem söta smultron hittade jag i trädgården i morse. :)
Idag har jag varit extra mycket järnlady. Det var ett långdraget och hårt slag. Men det känns som det gick vägen, att jag gått vinnande ur striden. När det gäller våra barn blir vi kvinnor som tigrinnor...
Efter jobbet firade jag att det är över med en middag och en iskall öl ute i solen på min kvarterskrog.
Tack alla ni som tänkt på mig idag och som på telepatisk väg sänt mig den styrka som krävdes. Ett extra tack för blommorna, förstås! :)
Gick och lade mig "tidigt" igår kväll, vilket i mitt fall innebar redan strax innan elva. Detta för att äntligen få mina åtta timmars sömn. Men vad händer? Jo, i stället vaknar jag tjugo över fem och kan inte somna om!! Det är väl bara att acceptera att jag klarar mig på sex. ;)
Passade då på att gå in och läsa i min dotters nystartade blogg Princess of Darkness (se länk här intill). Hon satt uppe och skrev ett inlägg när jag gick och lade mig igår kväll. Jag måste erkänna att jag är stolt så att ögonen tåras när jag ser vad hon lyckats åstadkomma. Och jag tror att det är bra för henne att få träna upp förmågan att uttrycka sig skriftligt - och att få kanalisera sina tankar och känslor via en blogg. Hon har annars haft en tendens att bära saker inom sig och kan - likt sin far - vara lite "trubbig" (gör väl inget att jag säger det, Alice?).
Gud, vad trött jag egentligen är! Tror jag går och lägger mig igen och läser dagens tidning i sängen. Hur länge sedan var inte det?
Hemkommen från en helt fantastisk helg i Stockholm. Vad mycket kul jag hunnit med - och vilket väder!! :)
Det började bra eftersom jag fick sällskap upp på planet med en gammal kollega och fotograf som jag haft mycket kul ihop med genom åren.
Och vem hämtade mig på Bromma flygplats på fredagen om inte självaste Imanja! Plötsligt stod hon bara där bakom mig i ankomsthallen... och det lyste om henne precis som jag föreställt mig. Vi åt en jättetrevlig lunch tillsammans invid hennes barndoms vackra sjö. Kontakten oss emellan var enkel, självklar och fylld av förtroenden - som mellan gamla väninnor. Jag hoppas och tror att det blir fler möten framöver! (Länk till Imanjas blogg finns här intill)
Och så Mr C som planerat den perfekta helgen... :)
På fredagskvällen blev det fördrink med jazz, ost- och vinprovning i vinkällaren Las Winjas följt av Café Opera.
Lördagen en sväng runt Östermalm med saluhallen, sedan Moderna Muséet samt båttur till Nacka Strand med vin på J. På kvällen avnjöts en tre rätters meny, varav den första var en helt superb ankleverterrin med fikon&lagerbladsmarmelad som sköljdes ner med Delamotte champagne!!
Söndagen vacker långpromenad från Traneberg ända in till stan utmed Norr Mälarstrand, lite shopping och trams på Buttericks, därefter Etnografiska muséet med dess mysiga trädgårdscafé och promenad utmed Djurgårdskanalen. Senare på kvällen blev det alternativ valvaka med thailändsk mat. Ingen teve fanns så jag slapp se politikerna också... *skrattar*
På måndagens förmiddag var det dags för återfärd. Då fastnade jag på Bromma några timmar på grund av en osedvanligt tjock dimma på morgonkvisten. Men vad gjorde väl det när jag i stället fick sällskap av en korsning mellan "The Marlboro Man" och Crocodile Dundee! En charmig och belevad gråsprängd man med franskt påbrå, klädd i brun oljerock och hatt. Han pratade oavbrutet på flygplatsen, -planet och -bussen, så jag hann aldrig bli uttråkad av förseningen, än mindre läsa något i den bok jag fått av Imanja... :D
Nu är själen så uppfylld av positiv energi och roliga minnen att det inte längre känns svårt att ta itu med det sista slaget mot väderkvarnarna på torsdag. :)
Nu är det exakt en vecka sedan jag började blogga. Och statistiken är häpnadsväckande! Ledsen Dixie, men jag slår dig med hästlängder... ;)
Var inne och läste min nätväninna Imanjas blogg. Där citerade hon min favoritdikt av Eeva Kilpi, en dikt som känns speciellt aktuell just nu... ;)
Säg till om jag stör,
sa han när han steg in,
så går jag med detsamma.
Du inte bara stör,
svarade jag,
du rubbar hela min existens.
Välkommen.
Jag blev tvungen att leta fram Kilpis diktsamling i bokhyllan. Sexton år gammal hade jag kryssat för vissa av dikterna, de som berörde mig mest. Och det är ännu samma dikter som tilltalar mig. Korta, raka och kärnfulla:
I din famn
förlåter jag livet
misstag efter misstag.
Snart är allt återlöst.
Du ändrar på min inre ordföljd.
Nu stilla medan det sker.
Din doft i mig i många dagar,
i många dagar älskar jag mig själv.
När du gått betraktar jag spåren efter dig:
de lyckliga rynkorna kring mina ögon.
Eeva Kilpi har också en härlig humor. Den här är speciellt rolig:
Kunde man få knulla för en hundring? sa han till mig
vid busshållplatsen klockan 0.42
med de tomma frostiga gatorna omkring oss.
Först skakade jag på huvudet, men sa sen:
Inte för pengar, men om du dammsuger och diskar.
Då vägrade han i sin tur
och vände sig nedslagen bort för att gå sin väg.
Nej, nu ska jag inte plåga er med fler dikter i kväll! Skulle för övrigt egentligen jobba lite för att kompensera för träningen på arbetstid... Vart har all min självdisciplin tagit vägen???
Var och tränade på gymmet idag igen. Där mötte jag förstås min kära mamma, som det senaste året varit betydligt ihärdigare än jag. Men det ska det bli ändring på nu! Minst två gånger i veckan ska framför allt rumpan få sig en omgång. Visste ni att en kvinnas rumpa i genomsnitt faller 16 centimeter från att ha varit som putigast i tonåren?! Så ska minsann inte ske här - and that's a promise! :)
Jag är privilegierad som har tillgång till en liten trädgård trots att jag bor mitt i stan. En oas för öga och sinne!
Ännu i september utgör bougainvillean utanför min dörr en välkomnande färgklick. Jag håller drömmen om Provence vid liv... :)
"Livet är inte ett fotbollsfält som man ska rusa fram över, utan en trädgård som ska skötas."
Hade en nattgäst sovandes över hos mig, en riktig söting faktiskt. Fast han åkte ut redan kvart i sju på morgonen, utan att ha fått nån frukost ens...
Nä killar, ni behöver inte bli nervösa nu! ;) Det var bara en liten gråsparv! *skrattar* Den stackaren har förmodligen helt obemärkt råkat flaxa in här igår kväll när dörren stod på vädring. Och i morse när jag skulle logga in på datorn, så hörde jag till min förvåning ett litet trippande på parkettgolvet! Trodde först det var sonen som skulle skoja lite, därefter fick jag för mig att det var en råtta... Men där satt den lille sparven och plirade bedårande på mig med sina pepparkornsögon! Och verkade trivas rätt bra i grenverket bland mina växter...
Men till slut lyckades jag i alla fall få ut honom... Och ni vet det där man säger om att fågelbajs fräter och att man därför ska avlägsna det från billacken å det snaraste?? Kan meddela att det blev frätmärken på min antika valnötsskänk i hallen, där han uppenbarligen hittade sig en sovplats på den ännu mer antika bronsljusstaken och efterlämnade en geggig hög efter sig. Men det förlåter jag honom så gärna. Och säga vad man vill, men han hade ju dyrbar smak i alla fall! =)
En septembermorgon kan vara vacker så att det gör ont. Morgondiset som skänker mjukhet åt alla färger och som sakta skingrar sig och låter himlen skifta färg från grått till klarblått. Det djupblå vattnet fyllt av speglingar… Och så staden som inte riktigt vaknat till liv, stillheten råder ännu. 
Ikväll var det äntligen dags för premiärturen av Davids lådbil! Ett avancerat projekt han haft ihop med min gode vän Anders under vinterhalvåret. Bilen är utrustad med såväl ratt och styrstång som bromssystem och - inte minst - tuta. 
