Lägesrapport

Precis som förra året, så inleder jag min semester med taskigt väder.

I år gör det dock ingenting alls. Tvärtom välkomnar jag svalare temperaturer efter att ha haft sol och värme nästan fyra veckor i ett sträck.

Direkt efter skolavslutningarna drog vi nämligen alla fyra till Mallorca. Där hyrde vi en fantastisk 130 kvadratmeter stor lägenhet med takterass i den genuina mallorkinska staden Felanitx. En perfekt utgångspunkt för att köra runt och utforska turkosa calas (vikar) utmed östkusten!

Här kan ni se ett par bildspel som Mr C satte ihop från denna ljuvliga vecka:






Midsommarhelgen tillbringade vi sedan i Palma Nova. Egentligen alldeles för turistigt för min smak, men hotellet vi bokat hade ett stort, smakfullt och lyxigt poolområde. Skönt att bara ligga och lata sig i en solstol vid poolen de sista dagarna! Nåja, en shoppingdag i Palma fick jag förstås ställa upp på för dotterns skull.

Vår alternativa Midsommarafton med 32 grader, paella och rosé i stället för regn, sill och brännvin:




Värmeböljan vi hade därnere (upp till 35 grader!) tog vi sedan med oss hem. Jobbade två veckor i ständigt högsommarväder. Och nu semester i fyra veckor, som alltså inleds med sämre väder.

Då kan jag i stället med gott samvete sitta och jobba vid datorn med alla hundratals foton från resan. Alltmedan sonen har en toppenvecka hos sina äldsta halvsyskons mammas sommarställe i Roslagen (!). Och dottern sommarjobbar tre veckor på kyrkogården därnere i hemstaden.

Vad gäller nya jobbet har det varit turbulent med uppsägningar och omorganisationer. Jag berörs inte direkt, men har måst kämpa för att få prio och säljresurser på de projekt jag jobbat hårt med under vintern och våren. Skönt att vila upp mig efter detta ”maratonlopp”. Till hösten har jag lovat mig själv att ta ner ambitionerna.

Sådärja. Nu har ni fått en lägesrapport.

Att jag mer eller mindre slutat skriva inlägg beror i hög grad på att bloggen tappade sin anonymitet efter att Aftonbladet - helt utan mitt medgivande - lyft upp min den med bild på mig på deras löp. Ni som följt mig ett tag minns säkert. När jag inte längre kände mig fri att skriva vad som föll mig in, tappade jag lite av geisten. Dessutom har jag startat en yrkesrelaterad blogg, en fotosida samt blivit aktiv på Facebook! Som om det inte vore nog att vara produktchef...

Nu vill jag önska er alla en riktigt skön sommar!

Rörd - men inte helt ute ur bilden

Jag blev ombedd att skriva ett avskedsinlägg som ett avslut på en fin period.

Naturligtvis blev jag mycket rörd över detta, att min blogg faktiskt betytt något för någon.

Men: jag är inte beredd att skriva ett avskedsinlägg ännu. Jag har inte bestämt mig definitivt för att lägga av. Jag kanske överraskar er med ett litet inlägg då och då. Som nu.

Så medan jag funderar vidare får bloggen ligga kvar.

Är det något ni undrar över och vill att jag ska berätta om får ni gärna mejla mig eller skriva en kommentar.

Kram så länge!

Känner du dig som en tant?

Då ska du beställa något ur Lagrito's sortiment - ”Inget mög, bara kvalitet”. Heta röror i cool förpackning. Perfekt gå-bort-present också.

Fick själv en burk "Satan i gatan" (glödhet habaneromangosås) när jag härförleden fyllde tant. Och den fick fart på mig kan jag lova.

Min kreativa vän Staffan har själv skapat både recept, varumärke och design. Nu letar han efter en leverantör som kan storkoka ihop rörorna och distribuera i takt med efterfrågan. Tips någon?

[Andra bloggar om mat, chili, starkt, habanero, röra, design]
[Andra intressanta blogginlägg]

Veckans gapskratt

Hos Olle hittade jag detta fantastiskt roliga klipp, som i sin tur någon Martin laddat upp på YouTube.

Jag skrattar så jag gråter, ni måste se det!

Jobbfokus

Många av er undrar vart jag tagit vägen, en del har mailat och frågat om det hänt något.

Med all rätt. Jag kan dock försäkra er om att allt är toppen. Just nu fokuserar jag bara på mitt nya jobb som produktchef och att utveckla min eftersatta produktportfölj. Min första egna tjänst har precis lanserats på ett fullsatt seminarium. Och fler följer. Samtidigt driver jag flera andra projekt, inleder samarbeten, utbildar säljare, tar fram marknadsföringsmaterial. Med mera.

Allt detta kräver förstås sin tribut. Men oj, vad roligt det är! Mitt kreativa, förbättringsinriktade och drivande sinnelag kommer helt till sin rätt. Jag trivs som fisken i vattnet och struntar därför i att jag egentligen lägger för mycket tid och energi på jobbet, att jag har svårt med den där berömda gränsdragningen.

Däremot prioriterar jag bort bloggandet, i alla fall för stunden. Det fyller inte längre samma behov. Speciellt när flera av mina närmaste bloggväninnor stängt ner sina bloggar. Med andra ord: förvänta er inte några regelbundna inlägg här framöver.

I stället kan ni läsa ett och annat i bloggen Politiskt Inkorrekt. Till exempel vad det egentligen är för perversa äckelgubbar som utnyttjat och våldtagit unga vilsna tjejer under sina gangbangs. Nöjesprofilen lär en och annan Karlskronit som besökt Statts Schlagerbar känna igen... Bläddrar man vidare fastnar man lätt i artiklar om kändisar som åkt dit för narkotikabrott med mera.

Även om det är Sverigedemokrater (som jag tar avstånd från) som ligger bakom bloggen lyckas de rapportera om kriminella på ett förvånansvärt seriöst sätt - utan att rasismen eller homofobin lyser igenom. Fast det är väl just det som är meningen... Huruvida det är rätt att publicera namn och bild på misstänkt kriminella - innan domstolen sagt sitt - är en annan fråga.

Cool mustaschkille

Stora Bloggpriset på Nalen

Här är alla vinnarna i första upplagan av Stora Bloggpriset.

Bilden är tagen med min jobbmobil. Jag hade förmånen att få närvara vid galan på Nalen tack vare Olle. En riktigt trevlig tillställning, där Aftonbladet generöst bjöd bloggare på både mat och dryck.

De mest kända ansiktena jag minglade kring var väl Sigge Eklund och Niklas Strömstedt. Och så Birro förstås. Blondinbella lyste dock med sin frånvaro. Jag som tänkt fixa en autograf till dottern.

[Andra bloggare om stora bloggpriset]

Ett rockband i vardagsrummet

Sonen har varit hemma från skolan två dagar, förkyld och hostig. Jag och Mr C har jobbat lite omlott för att jag ska hinna med som planerat.

Väl hemkommen från jobbet i kväll klockan åtta, möts jag av ett halvt rockband i vardagsrummet. Sonen på trummor och Mr C på elgitarr - framför teven. För det är inte på riktigt, bara en virtuell verklighet. Mr C förverkligade pojkdrömmen och gick och köpte Guitar Hero World Tour. Detta efter att ha fått blodad tand av sonens julklapp, Guitar Hero III, som dock "bara" består av en elgitarr.



Tur han har en förstående sambo, som gärna upplåter vardagsrummet till skrymmande trumset och elgitarrer. Och som inte är slav under några teveserier mer än Let's Dance. Lyckan som lyser ur ögonen på dem är värt allt oväsen också, jag lovar.

Ska jag vara ärlig tycker jag själv det är riktigt kul. Till helgen när dottern kommer blir vi ett helt rockband inklusive bas och sång. Vilket ös det ska bli! :)

Åldersnoja?

Om jag händelsevis skulle ha förträngt att jag närmar mig medelåldersstrecket med en rasande fart, ser den direktadresserade reklamen till att påminna mig - om och om igen.

Men om de tror att de får mig som kund genom fraser som ”För alla kvinnor 40+” innan jag faktiskt ens fyllt fyrtio, så har de räknat fel. Jag fattar tvärtom genast motvilja mot deras erbjudande.

Nä, det vore betydligt smartare att använda sig av budskap som förstärker illusionen av att jag fortfarande är i 30-årsåldern.

Bara ett litet tips till alla er reklammakare därute.

Kärlek och lycka med hjälp av piller och sprej

Tycker du att livet känns tungt just nu? Inte så konstigt. Dagen idag, den 19 januari 2009, är nämligen den mest deprimerande genom tiderna, enligt psykologen Cliff Arnall. Hans egen matematiska formel pekar ut denna dagen som ”Blue Monday”.

Anledningen? Vintervädret, bleknande minnen av julledigheten, krediträkningar från julhandeln, brutna nyårslöften, rädsla att förlora jobbet, stigande skulder och kollapsade huspriser kan göra det här till ett tufft år för många, menar han. Måndagen anses dessutom vara den värsta dagen i veckan, eftersom man då i regel har hela arbetsveckan framför sig.

Men håll ut! I framtiden ska vi slippa sådana deppiga dagar. Läkemedelsbranschen är i full färd med att framställa en ny sorts piller som ska skapa lyckokänsla hos friska människor. Meningen är att vi alla ska vara lyckliga, smarta och få ett bättre liv. Problemet blir väl möjligen hur vi ska fatta att vi är lyckliga om vi aldrig är olyckliga?

I Australien experimenterar man med hormonsprayer som kan framkalla kärleksrus:
”Läkemedel som manipulerar kärlekens kemiska budbärare i hjärnan behöver inte vara långt borta”, skriver Larry Young i Nature. ”Blockera dopaminsystemet och oönskad passion kan släckas ut. Höj halterna av oxytocin och kärleken kan blomstra på nytt.”

Men 99-åriga Elisabeth blev förälskad helt utan sprej - i 69-årige Pelle.
”Lammkött, javisst - det är inte alla som har sån tur som jag”, skrattar Elisabeth.

Bevisligen finns det hopp om kärlek och lycka utan piller eller sprej. Även om det tar lite längre tid.

[Andra bloggar om psykologi, lycka, kärlek] [Andra intressanta blogginlägg]