Det var med blandade känslor jag nyss lämnade sonen på Bromma flygplats med en lapp om halsen:
Å ena sidan blir det skönt med ett par veckor då Mr C och jag bara kan tänka på oss själva. Tyst och lugnt. Och när dottern kommer upp om knappt två veckor får vi gott om tid att umgås utan att lillebror retas och stjäl all uppmärksamhet.
Å andra sidan känns fyra veckor utan lillprinsen som outhärdligt lång tid. Saknar honom redan...
Om man vill ha vacker sjöutsikt medan man softar i solen på en uteservering, ska man ta sig ut till Nacka Strand. Företrädesvis med båt från Slussen till Ångbåtsbryggan, men det går också bussar.
På Restaurang J kan man sitta i en solstol med ett glas kallt vin och spana in allt från jetset-folk till de stora Finlandsfärjorna som glider förbi framåt kvällen.
Här är inte billigt. Men det finns enklare rätter som Ceasarsallad för humana 145 kronor och - till barnens förtjusning - pannkakor med glass och sylt för 50 kronor.
Det finns också en tjusig fontän att vila ögonen på. Historien om denna kan du läsa i Stockholm by Pixels, där du även hittar ett foto taget ur en betydligt mer spännande vinkel.
[Andra bloggar om: stockholm, nacka strand, foto, restaurang, mat, tips]
Ni måste kolla in Leifs härliga ögonblicksbild på en ung dansk businesswoman här. En bild man blir glad av! Klicka på bilden så ni ser den i full storlek och lägg märke till detaljer som den fint textade skylten.
Leif verkar vara en fena på att fotografera. Här är en annan riktigt snygg bild, som bygger på kontraster.
Han skriver för övrigt också intressanta inlägg i FRA-debatten. Ærø-bloggen är med andra ord väl värd ett besök.
Denna vecka har jag cyklat fram och tillbaka till jobbet. Med cykelhjälm (bara en sån sak!). Innan jag cyklade hem igår, körde jag dessutom ett hårt pass i företagets gym. I morse kommenterade en kollega utanför jobbet: ”Oj, vad du ser sportig ut!” Eftersom jag aldrig varit den direkt sportiga typen, var det en ren komplimang i mina öron.
Förra veckan powerwalkade jag långa kringelikrokar hem utmed vattnet, både torsdag och fredag. Med stegräknare på höften, drygt 8000 steg per promenad.
Pizzor, Mc Donalds, chips, ostbollar, chokladkakor och annat onyttigt har bytts ut mot GI-sallader och möjligen lite nötter eller en enstaka mörk chokladruta.
Ja, ni hör ju hur nyttig och sund jag har blivit! En riktig friskus.
Ändå rör sig vågen knappt, nåt kilo bara. Och magen blir inte mycket plattare.
Visst, muskler väger mer än fett och allt detta. Men det hade varit en sporre om man uppnått mer konkreta resultat. Det är lätt att tappa sugen och återgå till den gamla livsstilen om det ändå inte syns någon större skillnad.
Fast egentligen borde jag inte klaga. Jag lider inte av någon övervikt. Det handlar nog mer om fåfänga i mitt fall. Att jag har svårt att acceptera förfallet: att min kropp inte längre ser ut som den gjorde då jag var 20 år.
[Andra bloggar om: kost, motion, hälsa, kropp, vikt, banta]
En stor fördel med att flytta till en ny stad är att det finns så oändligt mycket nytt att upptäcka.
I söndags prövade vi Mälarhöjdsbadet, som har en finfin sandstrand, vacker grönska, lekplats, flytande hopptorn och grillplatser. Enda nackdelen är att solen kommer från ”fel” håll. Man kan alltså inte ha solstolen vänd ut mot alla båtarna som far förbi, samtidigt som man får sol i ansiktet.
[Andra bloggar om: foto, stockholm, strand, sommar, bad, mälaren]
Jag börjar känna mig lite trött och sliten.
Väl tillbaka från midsommarfirandet väntade pappershögarna på mig. Inte bara mina egna, utan även kollegans. Allt hon inte hunnit med innan semestern lade hon helt sonika in på mitt skrivbord.
Vad säger man? Jag ska vara backup när hon är ledig. Bara att bita ihop, det är sådant som måste göras. Kollegan - som är löneansvarig - fungerar fortfarande inte hundra efter sin mans bortgång i vintras. Det går långsamt och blir en hel del fel. Jag fick jobba över tisdag kväll för att hinna ikapp alla mail, telefonsamtal och lappar med åtgärder. Det är heller inte jättekul att rätta andras fel. Men framför allt lider jag av en viss pappersfobi och tycker rent ut sagt att det är skittråkigt med all denna administration.
Nåja, bara fyra dagar kvar innan min egen semester nu. Två välbehövliga veckor efter en hektisk vår och försommar. Sedan jobba två veckor igen och därefter en vecka till. Nästa år hoppas jag på fyra veckor i rad.
[Andra bloggar om: jobb, arbete, papper, stress]
Linderödssuggan Barbros alla kultingar tar en grislur tillsammans.
[Andra bloggar om: foto, djur, gris, sova]
Apropå inspirerande foton, kan jag tipsa om att det just nu pågår flera sevärda (och gratis!) fotoutställningar på Kulturhuset. Däribland den internationellt kände fotografen Lennart Nilssons ”Någonstans i Stockholm”.
Dottern och jag besökte för första gången denna institution i söndags för att bese Gunnar Smolianskys retrospektiva utställning ”En dag i taget”. Samtliga bilder var i svartvitt och elegant monterade i enhetliga kvadratiska små vita ramar. Något som binder ihop de olika motiven - gatubilder, människor, nakenstudier och detaljer av tidens spår - från 1950-talet och fram till nutid.
Personligen tycker jag helhetsintrycket av den omfattande utställningen hade vunnit på en hårdare gallring av bilderna. Många av dem är helt lysande, man blir stående framför dem länge. Andra platsar inte riktigt kvalitetsmässigt.
Vad som dock slog mig var att jag borde plocka fram alla mina gamla svartvita bilder från gatorna i Paris och göra något av dem. Typ en fotovägg av bilder i kvadratiska ramar. Eller scanna av dem och visa upp dem här i bloggen eller på Flickr. Vissa av dem är faktiskt riktigt bra, om jag får säga det själv.
En gång tiden hade jag tankar på att ”bli” fotograf. Jag hade en Nikon F3:a med motor och en hel massa objektiv, soppade bilder i mörkrum, var med i stans fotoklubb och så vidare. Härom året sålde jag hela utrustningen för fjuttiga 5000 kronor. That's life.
Idag stoppar vi in Pricken i bilen och far 50 mil söderut.
[Andra bloggar om: foto, kultur, kulturhuset, utställning, fotograf, kamera]
[Andra intressanta blogginlägg]
Hittade nyss till en bildblogg helt i min smak:
Stinas ”Mer än tusen ord”.
Fantastiskt inspirerande bilder.
Nu blev jag ännu mer sugen på att köpa en systemkamera.
I ”Bara bilder” finns också massor av fina foton.
Operabesöket i lördags var allt jag och dottern nånsin kunnat önska oss.
Vi njöt i fulla drag av Puccinis dramatiska Tosca. Förutom sångarnas och orkesterns enorma prestationer, imponerades jag av Björn Brusewitz makalöst vackra scendekor. Ändå - eller kanske just därför - var det första gången han över huvud taget gjorde en scenografi! Se exempel här.
Farhågorna att det kunde bli lite drygt med 2 timmar och 50 minuters föreställning kom helt på skam. För tiden flög och emellan akterna var det gott om tid att bese Kungliga Operan i dess fulla glans. Inte minst den pråliga Guldfoajén! Så när ridån gick ner för kvällen, ville vi inte att det skulle varat en enda minut mindre. Det var en i sanning magisk kväll - som gav mersmak.
Inom parentes kan nämnas att folk var förvånansvärt lite uppklädda. Det fanns till och med de som kom i jeans!
[Andra bloggar om: opera, kultur, stockholm]
